De utvalda

Ethan och hans far ställde sig upp och drog av sig skjortorna så Ann kunde komma åt överallt.
Hon smörjde först in hans far så han kunde dra på sig sin skjorta igen och sätta sig. Men när hon gick till Ethan så flämtade hon till och tappade burken med salva.
"Mor? Vad är det?" frågade han oroligt. Hon sträckte ut en hand och rörde vid ärren på hans rygg. "Vem har gjort det här?" krävde hon att få veta.

Eletha såg upp och på hans mor, visste hon inte?
"Konungens bödel, det är enkla piskrapp." svarade Eletha i hans ställe, för henne var det vardag även om hon inte gillade att se dem på Ethan. Men det var så på slottet och ja hon hade väl trott att det var normalt, det kändes som det i alla fall.

Hans bröder hade tystnat från sitt småpratande och tittade upp. Hans mors blick mörknade. "Och vad har han gjort för att förtjäna dem?". Hon tog upp salvan och smörjde in hans rygg och armar varsamt.
Ethan var tyst, han ville inte tänka på det, men han visste att Eletha hade fått utstå mycket värre.

Eletha sänkte blicken hon ville inte möta hans mors blick för tillfället.
"Han skulle roa en lady, hon försökte döda honom och Ethan agerade i självförsvar." mumlade hon famn och till och med Simon tystnade, han märkte av den spända och tryckta tystnaden.

Ethan drog på sig skjortan då hans mor var klar och satte sig bredvid Eletha igen. Hans mor satte sig också ner i tystnad.
Ethan sträckte fram sin hand till Simon och pojken tog tag i hans ena finger plötsligt, och bet i det med sina få tänder. Ethan gav ifrån sig ett förvånat utrop blandat med lite smärta och drog snabbt tillbaka fingret. Simon verkade en aning skrämd, eller ledsen, för han började gråta...
"Gråt inte....Det gjorde inte ont, jag blev bara förvånad" mumlade Ethan.

Eletha kramade om Simon och försökte trösta honom samtidigt som hon la en arm om Ethan. Simon brukade bitas, särskilt efter han fått tänder, det var värst då han skulle ha bröstet, men det hade han nästan slutat med nu.
Eletha undvek Anns blick som såg på dem, de alla såg på dem och Eletha gissade att de inte ens visste hur det var på slottet och vad man fick utstå.

Ethan försökte också trösta Simon. "Såja" hyschade han pojken och sträckte fram sin hand igen. "Det är ingen fara".
Ann talade tillslut. "Jag förstod inte...jag visste att man kunde bli straffad...Men inte för att ha handlat i självförsvar...".

Simon tystnade och höll i Ethans hand och Eletha såg på Ann. "Man kan bli bestraffad för allt, på ett eller ett annat vis. Kungen vill att man lyder honom blint. Gör man ett enda felsteg straffas man." sa hon med tom stämma och försökte tränga undan minnena.

Ethan log lite och fortsatte mumla. "Gråt inte". Han ville inte riktigt lyssna på Eletha, han var bara glad att de var fria. Han la en arm om henne.

Ann såg på dem och sedan på Eletha eftersom det verkade vara hon som talade nu.
"Och du då?" sa Ann med oro i blicken.
"Nej, inget särskilt." mumlade Eletha undvikande utan att möta hennes blick.