Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på henne och nickade.
"Tror du de hatar oss?" Frågade hon med en tyst stemma och hon blickade mot dörren.
"Hann med större delen av sina sockor." Viskade hon.

"Alla ska väl vara friska? Så att undersöka sig är viktigt." Sa hon och tittade på honom.
"Om jag blöder om två veckor igen eller får feber." Hon såg genast ner. Rädd att hon sagt för mycket.
"Förlåt. Det var inte min mening. Tänkte mig inte för.."

Hon svalde hårt. "Jag tror de bara älskar varandra.* Viskade hon. "Det kommer märkas när de kommer tillbaka. "Viskade hon men ville inte berätta för mycket för henne.

Allan såg på henne, irriterat. "Du vet att jag är chef för kliniken? Jag tar hand om sånt själv. " förklarade han.

"Du menar de älskar sig själva? Inte varandra? De är inte gey?" Frågade hon och hon fnissade nu till och torkade bort en tår.
"Om du verkligen kan så vågar jag."

"Jag vet. Men då är det du som tar hand om oss?" Hon såg hoppfull ut.
"Så om jag har något problem frågar jag?" Sa hon.

Hon skrattade lågt. "De älskar varandra som familj. " log hon fnissande.

Allan såg på henne. "Precis."sa han lugnt.

Hon såg på henne och nickade.
"Kan vi gå till ditt rum? Jag vill inte vara här ensam." Hon höll hennes hand. Smekte den och såg en piga komma in och vände bort ansiktet.

"Tack mästare. Jag uppskattar detta. Jag kommer ha en perfekt hälsa tack vare er." sa hon med en nu nöjd röst.

Aurora nickade sakta. "Absolut. Kom." Sa hon mjukt och reste sig upp. Höll Rhiannon i handen och ledde upp henne till sitt rum.

Allan nickade sakta. "Såklart." Sa han lugnt.

Hon följde efter och hon såg på henne med olyckliga ögon.
"De planerar något." Viskade hon och satte sig i hennes soffa.

Hon var klar och såg på honom.
"Det är tur jag har dig." Hon såg sedan ner mot sina knän och drog djupt in luft.

Aurora såg på henne och log mjukt. "Såklart inte."Viskade hon ömt och satte sig i soffan hon också. Hon ville så gärna berätta men bet sig i tungan. Hon kunde inte försätta Rhiannon i fara. "Så var det kul att sticka?" Undrade hon nyfiket. "Du kanske kan lära mig?" Föreslog hon.

Han höll ut en handduk åt henne. "Kliv upp." Sa han lugnt.

"Jag tycker det är rofyllt att sticka. Det är så stressfritt." Hon log och nickade sakta.
"Om du vill så kan du lära dig. Men du kanske ska börja med en halsduk eller något?"


Hon tog sig ut ur karet och tog sig fram till honom.
"Tack mästare."

Hon lyssnade intresserat. "När lärde du dig? Vem lärde dig?" Undrade hon lugnt och nickade. "Ja jag skulle vilja ha någon hobby." Log hon.

Han virade handduken om henne och log.