In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon vred om huvudet och öppnade ögonen. Pul hade häft formeln för att hon skulle sova. Hon såg på Ivan och ked svagt.
"Ivan. Jag är sjuk. Jag känner mig så trött så jag vill helst sova." Hon suckade trött.
"Kan jag komma ner senare?"

Ivan stannade vid dörröppningen och iakttog henne. "Ja. Javisst. Det går bra.", sa han lågt, utan att slita blicken från henne. Han kände ivret att sätta tänderna i henne, men han hejdade sig. Han skulle inte göra bort sig så igen. Det krävde rätt tillfälle. "Vi ses senare.", sa han då och knöt näven för att sedan vända sig om och lämna rummet.

Hon log svagt och vinkade efter honom men somnade kort efter.
Pul hade somnat i en stol och Kände inte att en tjänare stoppade om honom. Alla gjorde sitt och det kändes som normalt igen.
"Lord Ivan. Vill ni ha en festmåltid igen?"

Ivan lämnade Alices rum och hade bara gått några steg därifrån då han hörde en av tjänarna som talade till honom. Han stannade upp. "Ja, ordna med en middag, en stor middag. Om Isabelle orkar gör hon också mig sällskap.", sa han utan att titta åt tjänarens håll. "Jag går till sällskapsrummet.", sa han sedan och fortsatte sedan stegen därifrån.

Hon neg för honom.
"Jag ska be Wilhelm jaga åt er." Hon lämnade honom för att leta rätt på Wilhelm.

Isabelle hade kommit ur badet och tagit sig ner till sällskapsrummet och satt vid brasan och läst en bok medan hon värmde sig i eldens sken.

Ivan fortsatte stegen till sällskapsrummet och klev in för att upptäcka Isabelle i en av sofforna nära eldstaden. "Isabelle? Har du orkat dig hit alltså? Vem ser efter Nicolai?", sa han och gick fram för att slå sig ner i soffan mitt emot henne. Han ögnade boken hon läste ur och sträckte sig efter en av böckerna som låg på bordet framför de. Han bläddrade i den utan att läsa. "De gör ordning middag för oss."

"Ja en av de manliga tjänarna hjälpte mig ner. Bella sitter i rummet intill och håller honom sällskap. Jag tror hon stickar något till honom." Hon log.
"Om han gråter så är jag nära."

Ivan nickade och såg ner i boken. Han såg över bokstäverna som bildade ord och meningar, men läste ändå inte. Tankarna var någon annanstans. Han tänkte på Alice, på Nicolai, på Rion och de andra. Ivy som inte längre var med dem. Han var fri från Alices styre, men kände sig ändå inte riktigt nöjd. Han var hemma, men kände sig ändå inte helt hemma. Han suckade djupt och svalde för att stänga ihop boken igen så att det gav ifrån sig ett klappande ljud när blad mötte blad. "Vi kanske inte borde vara här, Isabelle. Vad händer..", han svalde. "..Vad skulle hända ifall jag övergav mig till rådet, Léon och de andra? Och ge de tillbaka Alice?"

Hon såg upp och lade huvudet på sned och suckade.
"Älskade varför pratar du så?" Hon tog hans hand.
"Men jag då? Nicolai? Ska han växa upp utan sin far?" Hon suckade.

Ivan såg bekymrad ut och drog undan sin hand när hon sträckt sig efter den. Han ville inte att hon skulle tycka synd om honom. "Ni kanske.. Ni kanske skulle kunna följa med? Alice, eller rådet, skulle säkert skona er från mitt straff eftersom du är mor nu till Nicolai. Alice kan väl inte ha hjärta att sära på oss? Det tror du väl inte?", sa han lågt och sänkte blicken.