PRS Lupple & Medi

Hon låg fortfarande i hans famn och nynnade.
"Älskling?" Hon vände blicken mot honom och såg in i hans ögon och lade huvudet på sned.
"Det var mysigt med balen. Kan vi ha en till snart? "

Dorian studerade henne och var ganska långt bort i sina tankar när hon kallade tillbaka honom. Han fokuserade blicken mot hennes ögon och lyssnade.
" En till bal? Det är inte omöjligt. " Sa han leendes och pussade hennes panna mjukt.
" Men vi får vänta in ett bra datum för en bal." Log han och smekte hennes kind sakta.

Hon log stort medan hon kände hans läppar mot sin panna och nickade.
"Men i morgon ska jag ha en tjejkväll." Hon log stort och lade armarna om hans axlar och såg in i hans ögon.
"Jag ska hämta en tjockare tröja sen vill jag sitta på taket med dig."

"Jag vet. Och du kommer ha otroligt trevligt. "Log han och smekte hennes händer sakta och nickade.
" Okej. Jag väntar här. "Flinade han och tittade ut genom fönstret. Det skulle vara en väldigt stjärnklar himmel ikväll. Vilket gladde honom otroligt. Han drack upp blodet han hade kvar i sin kopp och reste sig upp och sträckte lite på sig och gick sakta mot dörren där han väntade på henne att komma tillbaka så de kunde ta sig till taket.

Hon kom ner från övervingen efter att ha hämtat en tröja och hon hade en filt över armen.
"Jag vet inte hur kallt det är och det kan vara mysigt med en filt." Willow såg på honom och rodnade stort och såg över axeln när Tristan kom ut med en korg.
"Jag har gjort iordning två termosar till er." Han flinade mot sin bror.
"Den rosa är till dig Willow."

Dorian såg på henne och flinade till. " Bra tänkt. "Log han och hörde Tristan närma sig och vände blicken åt det hållet.
Han såg på korgen och skrattade mjukt till. Hans bror alltså.
Han tog emot korgen och log. " Tack Tristan." Log han och studerade termosarna innan han la en arm om Willow och gick ut genom dörren.

Willow la huvudet mot hans arm och såg upp mot himlen och flämtade till.
"Det är så underbart" Hon såg på honom och log.
"Men jag har något som är vackrare. Det är du...."

Han såg på alla stjärnor och log större. Det var underbart, det var vackert. Det var fridfullt.
Han mötte hennes blick och skrattade lågt.
"Åh älskling. "Viskade han och smekte hennes kind innan han tog ett bättre tag om hennes midja.
"Håll i."Sa han och ställde ned korgen innan han fångade upp hennes ben i andra armen och hoppade upp med henne på taket, ställde ned henne. Hoppade ned igen och hämtade korgen och var lika snabbt uppe bredvid henne och satte sig ned och drog ned henne i sitt knä och virade filten omkring henne.

Hon tog ett fast tag om hans hals och skrattade när de hoppade upp och såg ut över skogen och pekade mot en sjö längre bort.
"Är det eran med?" Hon skrattade när hon föll ner i hans famn och log när hon slöt ögonen.

" Den tillhör våran mark. " Sa han och flinade lätt.
" Det som är bortom sjön är inte vårt. Men från sjön och bakåt. Till huset och närmare mot stan är vårt." Sa han och vände håll så hon kunde se åt andra hållet där stan ljus syntes. "Som en ring ungefär." Viskade han leendes.