Sjunde året på Hogwarts

Vi gick ut och in på toaletten och Cara såg sig i spegeln och började sedna att skrika skrämt.
Draco satte sig ner vid henne och la armen om henne och försökte lugna henne.
- Det är lungt Cara, jag fixar det, sa jag och rengjorde henne och fixade såret.
Nog för att jag förstod att det inte var det hon skrek åt men ändå, hon såg bättre ut iaf.
Jag satte mig på andra sidan av henne och la min arm om henne.
- Det är lungt Cara, få ut det bara det är enklare om du berättar då försvinner allt sen, sa jag vänligt och strök henne på håret.
Dean kom och satte sig vid mig och log stöttande mot henne.

Jag bara tittade på dem och skakade på huvudet, kan jag bara inte få glömma allt. Men jag log tacksamt mot Laura och kände mig lite bättre även om jag fortfarande var blek. Jag lutade mig mot Draco och tittade ner på golvet
"jag är rädd. De skrämmer mig" sa jag tyst och kände hur kindens blev blöta och Draco kramade om mig och strök mig över håret och jag lugnade mig snart även om jag fortfarande inte kände mig helt trygg

- Cara du ärtvungen att prata om det nån gång, inte stänga allt inom dig.
Minns du när jag tänkte ta mitt liv?, det var bara för att jag hade stängt allt inom mig och inte pratat med någon, sa jag alvarligt och såg på henne.
- Sen pratade jag med dig och jag mådde mycket bättre och nu är jag här för dig, sa jag vänligt och tog hennes hand.
- Vilka skrämmer dig?, frågade Dean försiktigt och jag drog upp benen och såg på henne.

Jag nickade och kramade Lauras arm. Hon hade väll rätt antar jag. Men vad skulle jag säga? De förstår inte och jag vill inte tänka på det. Jag såg sedan på Dean
"jultomaten och påskharen! Vilka tror du?" fräste jag åt honom men slog sedan ner blicken "förlåt Dean"
Jag lutade mig mot Draco och han höll om mi för att visa att det är okej

Jag såg på Cara, och log.
- Vi kanske inte är de som fattar allt du har vart med om, men vi älskar dig och bryr oss om dig, sa jag vänligt.
- Det är lungt Cara, jag vet nog att det var Grårygg och Scabbior, sa Dean vänligt.
- Vi bryr oss om det glöm aldrig det och vi ska hjälpa dig det lovar jag, sa jag och såg på henne, jag ville att hon skulle bli okej.

( Måste sova nu höres i morgon mitt ♥ )

(ja det gör vi ♥ sov så sött hjärtat ♥ )

Jag nickade och log mot dem
"jag vet" sa jag tyst men försökte ändå le.
"ja vi finns alltid här, hjärtat" sa Draco och pussade mig på huvudet och jag log
"varför fråga du då Dean?" frågade jag undrande
"mest för saks skull" svarade han och jag bara la huvudet på sned
"jag ska försöka prata med er, jag vet bara inte vad jag ska säga" sa jag tyst

- Bra, gör det, sa Dean lättat och vi andra nickade.
- Okej, vad hände innan du kom dit?, sa jag försiktigt för att hjälpa henne på traven.

Jag slöt ögonen och tänkte efter
"jag hämtade Ballerina och Kaname och red ut i skogen. Sen på natten kom Johanna, Crabbe sr och Goyle sr och anföll mig. Så jag...dödade dem" sa jag och Draco höll om mig och i vanliga fall hade jag nog haft mardrömmar om mordet
"kom Max sen?" frågade Draco och jag nickade

Jag nickade åt det Cara sa.
- Jag antar det var därför Johanna inte var med när de anföll mig på kyrkogården.
Jag tyckte de verkade förvirrade, att förlora två ledare så snabbt de verkar inte bra för dem, sa jag med ett flin.
- Nej, och nu sitter de inlåsta i ett skjul, sa Dean och log glatt.
Sen kollade jag på Cara.
- Jag vet att du inte litar på Max, men det gör jag och jag vet att det var imperiusförbannelsen.
- Ja du övertygade ju honom, sa Dean.
- Ja, han slog till mig, och sen litade han på dej, sa jag och log mot Cara.
- Så, vad gjorde Max?, sa Dean trevande och såg på Cara.

Jag bara såg på Laura och skakade på huvudet, jag var inte säker på om jag trodde på det med Max
"vi pratade och sen så kom Scabbior o Grårygg o sa att de villa ha honom men jag vägrade o avväpnade dem o sen slog Max ner mig" sa jag lågt och stirrade in i väggen och Draco kramade om mig och jag kände mig så lätt lurad