Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och hittade en stubbe.
"Kan jag sätta mig på stubben?" Hon log mjukt.
"Annars sätter jag mig där jag dår."

Han log.
"Att fira med dig." Han log och nickade.
"Det är min ända önskan och jag hoppas den går i uppfyllelse." Han skrattade.
"Om det går en helg i Paris."

"Absolut, sitt sitt. "Manade han lyckligt och satte sig bekvämt på hennes axel.

Mi nickade sakta. "Såklart jag kommer vara där." Viskade hon och smekte hans kind. "Men mer, vill du ha ett kalas? Vad vill du äta? Vilka vill du bjuda och liknande?" Frågade hon ömt och pussade hans kind. "Paris. "Viskade hon och kramade om honom. "Det kanske inte går i direkt anslutning till din födelsedag men vi ska dit. "Lovade hon och såg på honom.

Hon slog sig ner och log.
"Skulle jag kunna få prata med kungen? " Hon log nickade och såg sedan sig om.

Han log och nickade.
"Jag förstod nog det. Jag vill bjuda mina vänner. Jag vill äta god mat och jag önskar mig leenden." Han smekte hennes kind.

(Hur gammal är Ethan? )

"Allt i sinom tid. "Kvittrade mannen medan många andra vågade sig fram och började tända sina hem igen. Allt lystes upp och blev ännu vackrare än tidigt. Några ryckte henne i byxbenet och pekade på de som flugit upp med en bricka med förfriskningar.

Mi nickade leendes, lyssnade. "Kakor?" Frågade hon lyckligt och lekte med hans nackhår. " Jag ska göra mitt bästa för att ge dig en drömfödelsedag. "Viskade hon ärligt och kysste honom innan hon reste sig upp och klev ut ur badkaret och drog en handduk omkring sig.

(19 ungefär.Mi är väl ungefär samma ålder?)

Hon satte sig och tog emot drycken och log tacksamt.
"Jag har lite saker att tala om."

Han log och tog sig upp med henne och lade armarna om henne.
"Bara du är med mig så är jag nöjd."

( ja typ, har inte direkt tänkt igenom hennes ålder xd )

Ganska snart kom kungen fram, i mänsklig storlek och satte sig på en annan stubbe mitt emot. "Olivia. Vilken ära. "Loghan.

Mi log och nickade. "Jag är med dig. "Viskade hon och tog en handduk och virade den omkring honom innan hon tappade ut badet.

"Kung Edward." hon log och nickade.
"Hur står det till? Jag har skämt bort vargarna rätt mycket. Mest för de små men nu är jag här." Hon log och förklarade iden med de olika föremålen.
"Så vad har ni att erbjuda?" Hon log.
"Om ni vill det vill säga."

Han log och drog henne mot sitt rum och drog ner henne i sängen.
"Det är väl bra? Jag kan läsa för dig igen min älskade."

Han lyssnade leendes. "Bra, vi har det bra. "Log han och log över hennes idé. "Väldigt klokt sätt för dig att ena oss alla genom dig. " Berömde han och funderade lite. "Vi gillar glitter. "Sa han och gestikulerade mot sig själv som hade minst en glittrig sak på sig.

Hon fnissade och följde med honom till sängen och kröp ned under täcket, intill honom. " Du kan jättegärna få läsa för mig. "Viskade hon och såg på honom. "Det kommer distrahera mig från mina kliande tänder. "Sa hon ärligt.

Hon låg och nickade.
"Kanske ett hårspänne? Något ni gör så kan jag bära det." Hon visade sin gröna pärla.
"Detta är från vargarna." Hon log och nickade mjukt.

Han log och pussade hennes näsa.
"Såså jag tar hand om dig." Viskade han och började att läsa och smekte hennes kind med den fria handen och såg då och då mot henne.

Han funderade lite. "Nah jag tänker mer en brosch, med vår stam på. "Viskade han och rätade ut sin tröja och där på höger sida satt en fantastisk brosch, glittrig och formad som ett löv. Om man tittade riktigt noga så hade alla en sådan symbol på något sätt.

Mi lyssnade på hans läsning med ett stort leende och höll sig nära honom och stortrivdes av hans beröringar. Hon bet honom inte, det lyckades hon vara samlad nog för att inte göra men hennes tänder var framme.