De utvalda

Ethan tyckte inte om att se henne ha ont, men det här var nödvänfigt. Han log sedan. "Så lite så". Han kysste henne innan jan tog hennes hand och började gå mot byn.

"Det är enklare när du gör, att plåga mig själv väcker bara minnen." mumlade hon och hela kroppen var bevis på det, då hon straffat sig själv.
De gick genom byn och snart var de framme vid Ethans föräldrars hus, där det rykte ur skorstenet och luktade underbart.

Ethan dmekte henne mjukt över håret. "Tänk inte på sådant" bad jan. "Tänk istället på middagen, och lilla Simon som kommer bli glad då vi kommer".
Hans mor kom ut från stugan med Simon i famnen. Då pojkem såg dem så började han genast låta glatt och såg ut att vilja komma till dem.

Hon skakade på huvudet och log lite, "Jag ska försöka att låta bli." log hon och såg sedan Simon och hennes dysterhet försvann.
"Simon." sa hon och fick glatt pojken i sin famn och kramade om honom, hon drog in hans doft, o vad hon älskade honom.

Ethan gick fram till Eletha och Simon och kramade om henne och sin son.
"Han har saknat er tror jag" log Ann. Lorad kom ut och la en arm om henne. "Han hade jollrat väldigt mycket också":

Simon sträcker armarna så att Ethan skulle ta emot honom och Eletha tackar Ann med en kram. Hon hade aldrig trott hon skulle få en familj, en släkt och nu hade hon det, till och med en syster, hon var lycklig.

Ethan skrattade och tog emot sin son och snurrade runt med honom i famnen så att han jollrade ännu mer. Plötsligt kände han något stryka runt sitt ben och såg ner, det var Tristan.
"Juste, katten kom hit under dagen, han verkar tycka om barnet" sa Ann. Hon vinkade plötsligt till och Ethan vred huvudet och såg sina bröder komma gåendes med Sonja, de skrattade.

"Tristan är Simons vaktkatt, han låter ingen främling komma nära." skrattar Eletha och hälsar på alla, ,rena rama släktträffen. Hon älskade dem alla och kramade om sin syster och Ethans bröder, alla plus Sonjas moder tillhörde hennes familj, och hästarna såklart.

"Ja" sa Ann leende. Hon kramade om sina två söner som kom till henne nu. "När Simon började gråta kort så kom katten som en blixt och det verkade som han försökte trösta honom". Hon gav också Sonja en kram.
Sonja kramade alla tillbaka, men hon såg sedan mot värdshuset. "Mor väntar på mig" sa hon. Hon vinkade lite lätt till Ethans bröder. "Hej då".
Ethan log efter henne och bytte grepp på Simon som fortfarande jollrade och sprattlade lite.

Eletha skrattade och tog upp Tristan i sin famn. "Vår egen lilla vaktkatt." sa hon mjukt och kliade honom så han kurrade ljudligt. Hon sade adjö till Sonja och sedan gick de alla in i stugan för att äta.