Sjunde året på Hogwarts

Jag nickade åt Draco och ställde mig upp, nog för att jag var trött men jag tänkte inte överge Cara.
- Kommer du Dean?, sa jag och drog upp honom ur fotöljen och vi följde efter Draco och Cara ut i korridoren.
Så konstigt det kändes att vara tillbaka, det hade hänt så mycket sen vi hade lämnat slottet sist.

Vi gick ner för trappan och jag höll hårt i Dracos hand men han sa inget och jag bara så mig omkring och några elever stirrade på oss och jag ville helst bara gömma mig. Jag tittade på de andra och Draco gick mot köket och följde snällt efter och vi steg in och Draco satte mig på en stol och gav mig en kopp te och en smörgås och jag åt försiktigt och tittade på de andra

Jag och Dean följde efter Cara och Draco ner till köket.
Några stirrade på oss och jag undrade varför de gjorde det?, var vi nå anorlnda eller?, tänkte jag fundersamt.
Vi gick in i köket och Cara tog te och smörgås och åt, jag var glad att hon äntligen åt.
Hon tittade på oss som om vi skulle försvinna och jag drog upp knäna till hakan när jag satt på stolen och tog emot en kopp te av en husalf och log.
Jag funderade på vad jag skulle säga, något normalt och vardagligt som skulle få Cara att tänka på annat men vad?
- Draco har du övat på Quidditch på sista tiden så du kan vinna nån gång, sa jag och försökte få rösten att låta normal.
Draco stirrade på mig men va sedan med på noterna och log.

Jag drack upp teet och tittade sedan undrade på mina vänner. Varför pratar de om quidditch?
"jag kan slå dig med förbundna ögon" sa Draco och jag förstod inte alls vad de gjorde. Jag bara stirrade förvånat på dem, vad var det som var så kul? Några husalfer stirrade argt på mig och jag ryggade tillbaka och jag tog tag i Draco och försökte gömma mig. Vad hade jag gjort för fel?

Jag såg att min plan inte alls hade funkat hon såg bara förvirrad ut.
Sen blev hon rädd för ett par husalfer, och jag stirrade på henne.
Husalfer seriöst?, men jag visste inte allt hon hade vart med om men ändå.
Jag vände mig mot husalferna och granskade dem.
- Nå, vad är det ni har emot henne?, sa jag vänligt mot dem.

Draco lugnade mig och jag förstod inte vad det var som skrämde mig. Men jag gillade inte att folk kollade på mig och jag gillade och jag litade inte på någon längre. Husalferna vände si mot Laura
"hennes far vill se oss döda och hon ser ut som ett lik" svarade en Alf och jag såg frågande på den, såg jag så hemsk ut?

Jag nickade mot alfen, och såg på Cara, jag hon liknade ett lik, sen vände jag mig åter till alfen och log.
- Ja, hennes far vill döda er, men han vill döda många fler däribland mej senare alltså jag står på fel sida förstår ni.
Men det är hennes far och inte hon, det kan jag försäkra er.
Hon har väll aldrig gjort er nått eller hur?, sa jag vänligt till dem.
- Sen så ser hon ut som ett lik för att hon inte står helt på sin fars sida och det gillar inte vissa av dödsätarna.
Så de har straffat henne, sa jag och såg på alfen.
- Tror ni verkligen att hon vill se er död om de gör sådär med henne, sa jag och nickade åt Caras håll och såg sedan ner mot alfen och log.

Jag behövde en spegel. Vadå lik? Jag kände mig snurrig och lutade mig mot Draco
"är du okej?" frågade han lågt och jag nickade och tittade sedan på alfen
"straffade den henne?" pep en Alf och Draco nickade
"hur då?" frågade sne första
"de låste in henne i Azkaban och torterade henne" sa Draco och höll om mig
"jag vill er inget illa" sa jag lågt till alferna och försökte le och hoppades de skulle tro mig

- Det är sant hade hon varit det hade ni vart döda för länge sen och jag med och det är jag ju inte, sa jag och log mot dem och de nickade.
- Ja, vi förstår, och vi är tacksamma att ni pratar med osssom jämlikar, vi är ledsna att vi misstrodde dej, sa alfen och log.
- Självklart pratar vi med er som jämnlikar ni är ju det, sa jag och såg undrande på alfen, nog visste jag vad vissa tyckte om alfer men ändå.
- Ja, både Dobby och en som heter Holly har räddat våra liv, så självklart är ni jämnlikar,sa Dean och log och jag nickade.

Jag nickade och log mot alfen och tittade på min kopp och en av dem fyllde på den och jag log lätt mot dem och tänkte sedan på Dobby och Holly och log lite
"Dobby är en bra alf även om han har sina ider" sa alfen och lo och vi nickade och reste oss sedan
"tack" sa jag lågt och vi gick ut och jag gick in på närmaste toalett och tittade mig i spegeln och jag fick en chock. Jag hade blod i håret och jag var vit som ett lakan och jag hade fortfarande bandaget som Peter satt fixat på huvudet. Jag förstod varför de kollat
"klart de stirrar på dig, du är ju en nolla" hörde jag Scabbiors röst i huvudet
"ja du klarar inget själv, du är slut" Grårygg skrattade och jag slog händerna för huvudet och satte mig ner på huk
"låt mig vara" skrek jag skrämt