Life - Lupple & Medi PRS

"Jag klarar mig. jag ska ta mig iväg till älvornas dal." Hon log mot honom och kysste honom.
"Tack att du tog hand om Mi." Hon såg på honom.
"Innan du går vill du fläta mitt hår?"

Han log och släppte hela flätan och log.
"Kan fläta det när vi sitter i sängen. Det är för blött nu."

Gabriel såg på henne, nyfiket. "Åh spännande. "Log han och besvarade hennes kyss. För att sedan nicka. "Det var inget besvär, hon är en grym allierad till oss alla. Vi kan inte förlora henne. "Viskade han och skrattade sedan mjukt. "Självklart. "Log han och vände sig så han kom åt hennes hår och började att fläta hennes hår.

Mi suckade tyst och såg på honom. "Åh okej då, jag kan vänta. "Viskade hon och log mot honom. Kysste honom försiktigt efter att ha vänt sig om så hon satt med sin mage mot hans. "Berätta vad som helst. "Bad hon leendes.

Hon log och tog pärlorna och höll dem i sin hand .
"Det är ditt ansvar nu att fläta din fästmös hhår." Hon log mot honom.

"Jag älskar dig?" Han log och såg in i hennes ögon.
"Jag vill vara med dig och ha modevisning med dig igen." Han log.
"Sen mysa i mysiga kläder och se dumma filmer."

Han skrattade mjukt och fäste den första pärlan och pussade hennes kind. "Det gör jag så gärna. "Viskade han lyckligt och flätade klart för att fästa den andra pärlan. "Sådär. "Viskade han och såg på den vackra frisyren hon hade.

Mi fnissade lågt. "Åh detta vet jag. "Viskade hon och kysste honom mjukt. "Jag älskar dig också, jag älskar våra modevisningar och att ha mysiga kläder och se filmer? Drömmen. "Log hon och smekte hans kind. " Berätta något jag inte vet. "Bad hon och såg på honom med lycklig blick.

Hon reste sig och kysste honom.
"Jag älskar dig. Jag ska hämta en karta sen går jag." Hon log mjukt och hoppade sedan ut för att ta sig till älvornas dal.

Han smekte hennes kind.
"Åh du vet ju allt så det är svårt." Han funderade en stund.
"Att jag ville bli en supermodell när jag var typ 6." Han log blygt.

Gabriel log mot henne och besvarade kyssen. "Jag älskar dig. "Viskade han och såg henne försvinna. Han själv satt kvar en stund innan han tog av sig kläderna, skiftade och försvann iväg hem- till sin by.

Mi såg på honom och skakade på huvudet. "Inte allt." Viskade hon allvarligt för att sedan skina upp. "Åh supermodell. "Log hon och smekte hans kinder. "Det är en häftig dröm. Varför gav du upp den? Jag menar du har helt kart rätt utseende. " Sa hon ärligt.

Hon gick och efter en kvart så kom hon fram till en glänta där träd var ihåliga och hon satte sig intill kanten.
"Ursökta mig." sa hon med låg röst för att inte skrämma dem.

Han log och smekte hennes kind.
"Men hallå Inga kakor? Jag skulle få ge upp allt gott och sen är det mest dåliga tankar." Han log.
"Sen är jag din privata modell."

Det blev genast fart i gläntan och musik började spelas. "Väktaren är här." Tjoade dem en efter en och en liten älva satte sig på hennes axel och log stort. " Välkommen. Fortsätt framåt. "Manande han lyckligt.



Mi fnissade till. "Just det, såklart. Då kan du inte äta alla kakor du vill." Viskade hon och nickade. "Det är sant, det är ganska negativt. "Instämde hon och smekte honom över bröstet. " Det är du och jag älskar min privata modell. "Log hon.

Hon reste sig och såg ner när hon satte ner fötterna och såg upp på dem med ett leende.
"Det var mig en fin dal ni har." Hon såg sig om och nickade.

Han nickade och smekte hennes kind.
"Sen kan jag ha den vackraste tjejen i hela världen och ingen kan stoppa mig." Han skrattade mjukt.

"Tack väktaren. "Kvittrade han och såg på henne med lycklig blick.


Mi log mjukt och nickade, smekte hans kind. "Så jag har funderat. "Viskade hon. "Din födelsedag är ju snart, vad önskar du dig?" Frågade hon leendes.