PRS Lupple & Medi

Hon besvarade kyssen och log svagt. Nickade och lade huvudet på sned.
"Åh jag kommer att sakna dig i morgon. Jag kommer ha det underbart men saknar dig redan." Hon lutade sig mot honom och log.
"Så jag har en fråga. Vad ska du göra imorgon?"

" Jag är aldrig långt borta." Viskade han och smekte hennes kind försiktigt.
"Du är väldigt nyfiken." Flinade han och studerade henne noga innan han svarade.
"Jag kommer vara i huset, eller runt det. Kanske spela spel med min bror eller hänga på taket. Man vet aldrig. " Flinade han.

Hon sår på honom med stora ögon och lade huvudet på sned.
"Kan jag få åka till stan om någon dag? Kanske se på stan från ovan?" Hon lade armen om honom.
"Kanske gå på marknaden."

Dorian såg på henne, log svagt och lekte lätt med hennes hår.
"För att se stan från ovan behöver vi åka in på kvällen. Ljusen- det är magiskt." Viskade han och log.
"Men jag ska prata med dem andra, jag vill inte åka in själv med dig." Sa han ärligt och såg på henne.

"Så du vill dela mig med de andra?" Hon lade händerna mot hans kinder och skrattade.
Hon smekte hans kinder och slöt ögonen.
Tristan knackade på dörren och stack in huvudet.
"Dorian är ni hungriga?"

"Dela dig? Nej men skydda dig." Flinade han och pussade hennes panna och såg sedan mot Tristan.
"Hungrig? Vad serveras?" Flinade han men nickade sakta.
" Jag är, är du?" Sa han och såg mot Willow.

Hon log och nickade bara.
"Jag är hungrig. Det är gott med mat." Hon reste sig.

"Blod till dig. Entrecote med pommes till damen." Tristan log och lade huvudet på sned.

Dorian reste sig även han upp och gick ut i köket och såg på maten. Den såg god ut.
Han suckade tyst innan han började ta fram blod till sig själv.

Hon slog sig ner och började äta och tog lite sås och log av lycka.
"Så gott!" Hon såg på Dorian och log.
"Ska jag berätta hur det smakar?"

Dorian skakade lite på huvudet och skrattade lågt.
" Inte för min skull. Jag behöver inte höra det. Men vill du berätta så för all del." Sa han och la in påsen i mikron och startade den. Väntade en stund innan han tog ut den och hällde upp i en kopp och satte sig sedan vid bordet.