De utvalda

Ethan studerade henne leende och tog sedan emot tvålen. Han gned noggrant in sig med den i hår och kropp innan han sköljde av och gick upp till gräset. "Du tog med kläder va?".

"Självklart." flinar Eletha och klättrar upp och börjar torka sig. "Du tog ju inte med dem." log hon och pekade på ett paket med kläder.

Ethan torkade sig han med och log. "Vad bra". Han drog sedan på sig byxorna och den vita skjortan hon tagit med åt honom. "Skönt att vara ren och torr".

"Ja, det är härligt att vara det." log hon och satte på sig skjorta och byxor med. Sedan tog hon fram en borste och gjorde ett tecken åt honom att sitta, "Jag ska reda ut ditt hår." log hon mot honom.

Ethan satte sig ner med en lätt duns. "Gör det du" skrattade han och skakade det sista vattnet ur det. "Jag kan ta ditt sen, jag ska vara försiktig". Han mindes hur håröm hon var.

Eletha log, "Tack." sa hon och började reda ut hans hår och alla hans tovor tills det blev silkeslent och glänsande. "Älskar ditt hår." log hon då det var klart.

Ethan blundade då hon satte igång. Det var väldigt skönt, hans hår hade verkligen växt nu och skäggstubben var tillbaka. "Får nog klippa av mig lite" log han då hon var klar och reste sig upp. Han gav henne en kram. "Men jag är glad att Simon fick ditt hår". Den lilla pojken hade huvudet fullt av röda små fjun.
Han tog borsten ifrån henne och väntade på att hon skulle sätta sig.

Eletha log och satte sig, "Dina ögon och mitt hår." log hon och nickade, "Kanske lite, men det är fint långt med." sa hon och väntade på att han skulle börja, med det som för henne var en plåga.

Ethan satte sig på knä bakom henne och började så försiktigt han kunde att borsta och reda ut hennes hår. "Kanske det" log han. Han drog ut en av de sista tovorna. "Men det behöver inte vara så här långt". Det gick lite längre än till axlarna nu. "Får be mor klippa mig". Han kunde inte göra det bra själv.
Han drog för en sista gång borsten genom hennes hår och kramade sedan om henne mjukt. "Sådär".

"Gör det, jag kan det inte." sa hon med ansträngd röst för att inte rycka sig loss, hon avskydde att vara så håröm, det var för henne en plåga. Men slutligen var det klart och hennes hår var åter mjukt och silkeslent. "Tack" sa hon och kramade om honom. Var det något kvinnorna i byn var avundsjuka på var det hennes hår.