Life - Lupple & Medi PRS

(armbandet är än enda sor ring. Finns inga saker att knäppa)

Han lade armarna om henne och drog henne nära sig.
"Du är så min." Han smekte hennes skuldra och nickade.
"Bara min."

Hon log, nickade.
"Ja varför inte.
"Sen vill jag ha barn med namn från naturen. Ivy, Willow, Oliver." Hon log mjukt.
"Poppy, Lilly och sen har vi ju Rose."

Mi log stort och lutade huvudet mot hans axel och slöt ögonen. "Bara din. "Viskade hon leendes och smekte hans armar lätt.

Gabriel såg på henne och skrattade mjukt. "Så du vill ha sju barn?" Frågade han roat och kramade hennes hand. "Det är fina namn. " Viskade han.

"Nej men jag gav bara förslag." hon såg på honom.
"Du kanske förstår det eller ska jag behöva göa något?" Hon log och åt upp innan hon lutade sig tillbaka.

Han smekte hennes kind och började sedan att sjunga tyst för henne och rörde vid hennes höft med en öm smekning.

Gabriel såg på henne och log. "Ja jag tänker att Rose inte är lämpligt. Det finns ju redan en som heter Rose. Som vi kommer träffa. "Förklarade han leendes. "Men vi får klura ut några riktigt bra namn. "Sa han och pussade hennes kind.

Mi rös av hans beröring och lyssnade med glädje på hans sång. Det var underbart.

"Det är ju det." Hon log.
"Men du förstår vad jag menar. jag vill ha nautrliga namn."

Han smekte henne och sjönk ner lite och smekte hennes ansikte.
"Du är så vacker. Du är min."

Han nickade. "Jag förstår, det känns som det passar. " Sa han ärligt och smekte hennes kind. "Det är också lättare att göra pärlor om det. "Sa han roat och kysste henne. "Eller ja alla namn har ju en ursprunglig betydelse. "Fortsatte han och såg på henne.


Mi kände hans hand vid ansiktet, utan att riktigt tänka på det så lutade hon sin mun mot hans hand och kysste uppåt mot underarmen och bet honom. Det var först när hon kände smaken av blod som hon slog upp ögonen och fattade vad hon gjorde, hon såg på honom med skamsen blick och drog sig bort. "Förlåt, Ethan. Jag menade verkligen inte. "Viskade hon och såg på honom.

Hon såg på honom och lutade sig mot honom.
"Det är närmare naturen. Jag vill ha det så." hon log mjukt.


Han log och tog henne närmare.
"Mi det är ingen fara. Du gjorde det inte med vilje." Han smekte henne och lutade sig tllbaka med henne i famnen.
"Du är min så glöm inte det."

Han log och nickade. " Det är ett bra argument. "Viskade han och kramade om henne.

Mi följde med in i hans armar, närmare honom och nickade. " Hur ska jag kunna glömma?" Viskade hon lyckligt och kysste bort bloddropparna från hans sår. "Så vad vill du göra idag? Efter detta?" Frågade hon, redan lite piggare än tidigare.

Hon nickade och skrattade.
"Det är ett väldigt bra argument."
Hon såg upp på honom och log.

"Tja spela sälskapsspel i mitt rum kanske? Det är väl roligt?" Viskade han och satte sig och började fläta hennes hår.

Gabriel log stort och nickade. "Ja det är det. "Flinade han och smekte hennes kind. "Jag borde komma iväg till byn, klarar du dig här?" Frågade han ömt.

Mi funderade lite på hans förslag men blev väldigt ofokuserad när han började fläta hennes hår. Hon älskade när han höll på med hennes hår. "Spel, låter bra. "Viskade hon drömskt och slöt ögonen.