In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice suckade och sparkade bort halsbandet ännu mera och reste sig. Hon behövde sova och såg på häxan. Log svagt och nickade tacksamt.
"Jag tackar er. Ni har rättat mitt liv." Hon satte sig på sängen och drog handen genom håret.

Häxan stod stilla en sekund för att försäkra sig om att Ivan och Ivy hade lämnat de innan hon gick fram till Alice för att sätta sig ner på sängkanten bredvid Alice. Hon tog hennes hand. "Om de gör dig illa igen, Alice, använd den här.", sa hon och placerade något som liknade en liten glaskula i hennes hand. I ljuset gav den ifrån sig ett mörkt blått ljus. Hon log vänligt och såg mot Alice för att sedan resa sig. "Jag lämnar dig nu. Vi kanske möts igen.", sa hon och öppnade dörren för att sedan lämna rummet och försvinna därifrån.

Hon tog kulan och nickade tacksamt.
"Jag kanske anställer er för mig senare. När jag är tillbaka." Hon somnade kort efter.
Pul såg på Ivan och lade huvudet på sned.
"Vad har hänt?" Han log svagt och skakade på huvudet.
"Har Alice sagt något ohövligt?"

När Pul visade sig inne i sällskapsrummet for Ivan upp från sin fåtölj och greppade tag om Puls hals för att trycka honom mot väggen. "Du!", fräste han ilsket. "Ditt smycke, det fungerade inte och nu..", han tog ett hårdare tag om hans hals. "..Nu minns hon allt! Det är ditt fel!", morrade han ilsket. Ivy var en aning sen att hänga med i Ivans handlingar, men kom upp på fötter och rusade efter för att försöka Ivan att göra ännu något dumt, men den här gången misslyckades hon. Ivan knuffade undan henne.

"Det är inte mitt fel Det kunde inte lossna om hon inte tog av det. Hon skulle aldrig ta av det själv." Han såg på honom.
"Jag kan få henne att sova och trä på det igen. Det är inga poblem. Hon kommer inte att minnas något." Han såg på honom.
"Kan ge henne flera smycken om du så nu önskar." Han såg inte arg ut utan lugn och samlad.

"Gör något! Alice ska inte vara.. inte vara sig själv.", sa han och vände sig bort för att samla sig. Han andades häftigt än. Ivy kom upp på fötter och borstade bort smuts från sina kläder. "Häxorna har gett sig av, Ivan. Jag såg de lämna dig och jag tänker.. Jag tänker att jag också ska lämna dig nu. Jag hör inte hit längre.", sa hon en aning lågt och sänkte blicken för en sekund för att seda se upp igen. Nu mera bestämd.
Ivan såg på henne med en kall blick. Hög på alla tankar om Alice, som om det enda viktiga i livet var att kontrollera Alice. "Gå då.", sa han och Ivy svalde och gick sedan kvickt därifrån för att gå efter de andra häxorna. De skulle säkert inte vara långt borta. Hon kunde slå följe med dem. Tillsammans kanske de kunde de ta sig till en av de större städerna, eller tillbaka till Italien. Hon gick ut genom porten och drog kappan tätare om sig när hon möttes av kylan och sedan började att vandra därifrån.

Pul nickade och smet sedan upp till Alice. Lade bort kulan och fäste halsbandet om henne igen och satte även en ring på henne.. Han lämnade sedan rummet och gick till sitt rum. Han kunde inte lämna slottet nu. han suckade innan han somnade i sin säng.

Ivan skakade på huvudet. Bekymrad. Han förstod inte att han hade gått för långt. Ändå hade det kostat Ivy, hon var inte längre med honom. Och Alice, skulle hon vakna igen.. Ivan tordes inte ens tänka klart tanken. Det skulle bli alldeles för otäckt. Och kanske riskabelt. Men Pul hade försäkrat honom att Alice inte skulle vakna upp igen.
Han beslöt sig för att det var det bästa. Det var ingen idé att grubbla eller fundera. Han pustade ut och lämnade rummet för att gå upp till Isabelle och Nicolai igen. "Isabelle, är du vaken?", sa Ivan och såg mot dem när han kom in. Han dröjde ett ögonblick vid dörröppningen för att iaktta de. De såg så fridfulla ut i sängen. Han ville inte förstöra det heller. Men han stängde dörren om sig och gick in för att dra av sig kläderna och lägga sig under täcker bredvid henne.

Isabelle hade lagt Nicolai i en spjälsäng intill sig och öppnade ögonen är han kom in.
"Jag sov nästan älskade." Viskade hon och log. Smekte hans kind och log.
"Jag är så slut att jag kan sova en hel dag." Hon kysste honom och somnade snart kort efter och höll hans hand i sin.

Morgonen därpå vaknade Ivan med andan i halsen och satte sig med fart upp för att se sig om, försäkra sig om att det bara hade varit en dröm. Han torkade bort svetten från sin panna med baksidan av sin arm och reste sig besvärat ur sängen för att sträcka sig efter sina kläder. Isabelle och Nicolai sov fortfarande. Det lugnande honom en aning att höra deras andetag. Han drog på sig kläderna och gick fram till fatet med vatten för att tvätta ansiktet sitt. Drömmen hade känt så verklig, och gårdagen gjorde sig påmind. Han försökte skaka av sig känslan av obehag och sträckte på sig för att väcka kroppen. Han kände sig tung och nedstämd. Han vände sig till Isabelle och Nicolai igen för att se på dem innan han bestämde sig för att lämna rummet och gå ner till matsalen där de snart skulle servera frukost.