In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon hajade till och såg på Ivy och lade huvudet på sned.
"Miss Ivy jag har en fråga. Jag har ont av halsbandet. Kan jag ta av det tror du?" Hon pekade på sitt halsband och försökte att le.
"Jag kan liksom inte koncentrera mig."

Isabelle log mjukt och skrattade.
"Älskade jag måste bli helt återställd först. Jag kommer inte orka vara på festen i nattkläder." Hon såg på honom.
"Kan vi även ha en bekväm stol att sitta i ifall jag blir utmattad?"

Ivy tippade huvudet bak för att se på Alice som talade till henne. Det var dock svårt att tala på det sättet, så snabbt ställde hon sig upp istället och satte ifrån sig sitt glas för att gå fram till henne. "Du menar det här?", sa hon och höll upp smycket med sitt pekfinger för att se närmare på det. Ivy fnös och släppte taget så att det föll mot hennes bara hud igen. "Halsbandet är till för att göra dig trög, Alice. Det är Pul som har gjort det. Är han inte snäll?", sa hon med en ironisk ton för att vända sig om igen och gå tillbaka till bordet. "Jag borde inte ta av dig det, men.." hon kikade på Alice över axeln. "..Du kanske kan det.", sa hon med ett flin.

"Jag menar såklart när du är helt återställd, Isabelle.", sa Ivan och strök henne över hennes panna. Han rätade på sig. "Nå, det är bäst att jag ser efter hur det går för de andra. Kalla på mig igen om det skulle vara något. Och tjänarna hjälper också till såklart."

"Trög?" Hon såg på henne och drog händerna mot halsbandet och lirkade med låset innan halsbandet föll ner till marken och hon lutade sig tillbaka- Sakta slöt hon ögonen och kved. En huvudvärk hade kommit över henne innan hon slog upp ögonen. Hon kännde igen ssig. Inte från Italien utan.
"IVAN!" skrek hon argt.

Hon log mjukt mot honom och kysste hans hand.
"Det förstod jag. jag är bara utmattad efter födseln." hon vaggade Nicolai som hade börjat gny och hyshade honom.
"Såja min snöprins."

Ivan hade hört hur Alice ropade hans namn. Och detta kunde bara innebära en sak. Hon hade fått av sig halsbandet. Han ryckte till. "Stanna här med Nicolai, Isabelle. Jag måste se vad som försiggår där nere.", sa Ivan och svalde för att sedan kvickt lämna rummet. Med hastiga steg gick han nerför trapporna för att hitta Alice, Ivy och gästerna inne i matsalen. Men Alice och Ivy var de enda av dem som stod upp. "Vad- vad är det som händer?", sa han lite tafatt och såg från Ivy till Alice. När han upptäckte smycket på golvet gick han fram till det, plockade upp det och sträckte över det mot Alice. "Låt mig hjälpa dig ta på dig halsbandet igen, Alice. Du verkar ha tappat det.", sa han i hopp om att hon inte återfått sina minnen.

Hon såg ilsket på Ivan och skakade på huvudet.
"Nej Ivan. Jag vill veta varför jag är här. Varför jag hade ett smycke på mig." Hon sparkade undan smycket.
"Hur länge har jag varit borta från Italien och hur har vi varit här?" Hon spännde ögonen i honom.
"Du har saker att förklara!"

Ivan fnös och gjorde ett försök att brotta ner Alice genom att greppa tag i hennes arm i försök att tvinga henne på sig smycket. Detta noterade Både häxorna och Ivy och Ivy skyndade fort fram för att stoppa Ivan. "Ivan, du gör henne illa!" Ivan släppte tag i chock då och backade ett steg. Han andades häftigt och svalde. "Hon ska ha på sig smycket.", fräste han ilsket och Ivy skakade på huvudet i försök att komma på en bra förklaring, det var ju trots allt hon som hade uppmuntrat Alice till att ta av sig halsbandet. "Ivan.. Försök att förstå henne istället. Försök att förklara. Det kanske går att lösa på något annat sätt?", försökte Ivy och höll händerna framför sig för att stoppa Ivan att gå närmare Alice.
Då reste sig en av häxorna, en äldre kvinna och ställde sig framför Alice som för att skydda henne. "Det är inte rätt, Ivan. Jag vet inte vem du är, men hon är inte din att äga. Jag kommer stoppa dig om du försöker dig på henne igen. Och tro mig.. det vill du inte.", sa hon i lugn ton och det var tydligt att hon menade vartenda ord hon talade.

Hon kämpade med att få bort honom och stapplade tillbaka och såg på Ivan.
"Jag har ingen lust att bära ett smycke som kan få mig att glömma. " Hon såg på honom och lade handen mot halsen och såg sedan på häxan som skyddade henne och sjönk ner i stolen. Hon var trött och slöt ögonen. Kanske denna häxa var god?
"ivan förklara varför jag är tillbaka i Ryssland bara?"

"Du är här för att jag tog dig hit.", sa han och blickade mot häxan som dröjde någon sekund till innan hon flyttade sig och ställde sig bredvid Alice istället, tydligt att hon fortfarande skyddade henne. Ivy såg förvirrat från häxan till Alice, lite osäker på vilken sida hon hörde till.
"Jag ville inte vara kvar i ditt hem, jag saknade mitt hem. Men jag kunde inte lämna utan att ta med mig vad som är mitt.". Han pausade och såg på Alice igen. "Ditt blod."

"Jag har aldrig varit din. jag är inte din och du kommer att stå till svars." Hon såg på honom och öppnade ögonen för att se på honom.
"Så fort Adela kommer ska jag ta mig härifrån." Hon reste sig upp.
"Lämna mitt rum nu!"

Ivan gjorde en ansats att närma sig Alice, men samma häxa som tidigare ställde sig ivägen för att markera att det inte skulle gå. Ivan stannade upp då och stirrade stint på Alice från sitt håll. "Det här är inte över än, Alice.", sa han i brist på andra ord. "Ivy, kom med.", sa han och Ivy följde efter Ivan utan att säga emot. Hon sneglade på Alice innan hon lämnade Alice kvar med häxan.