Rollspelare & Wolfy prs

Jason flinade stort och granskade henne en stund innan han lutade sig bakåt igen för att äta upp.
"Vad sa Damon då?" undrade han och log.

Hennes leende bleknade långsamt bort då Jason frågade om hennes otrevliga möte med Damon.
”Hur långt han kan gå med att terrorisera mig innan du blandar dig i och såna saker, inget värre än så,” mumlade hon och slog ned blicken i bordet.

"Så han vill testa mig? Trodde inte han hade bollar till det." sade han förvånat men nickade lite. Det var bra att veta men han visste inte riktigt vad han skulle göra. "Hade du blivit arg om jag dödade honom?"

”Vill du inte göra det då?” Leah hade trott att Jason, med allt annat som hänt mellan honom och Damon, knappt kunde vänta tills han fick lägga händerna på hennes idiot till ex. ”Jag vet inte.” Damon hade många skruvar lösa i sitt huvud och hon ville inte ha honom efter sig igen.

"Ja det är klart jag vill men jag vill inte göra något som upprör dig. Om du vill att jag ska gå dit och förlåta honom så gör jag det, du kommer först. Alltid." sade han och granskade henne lite snabbt.

"Skulle du förlåta honom för det han gjort?" Leah la huvudet på sned, blev väldigt rörd över hans ord. Dels för att hon var känslig som person men till på köpet var hon trött, så tårarna hotade nästan att svämma över vilken sekund som helst.

"Nej men för din skulle, ja." sade han och tog hennes hand. Han kysste mjukt hennes knogar och slöt ögonen en stund. Han gjorde verkligen allt för att hon skulle vara glad.

Hon såg på honom en lång stund innan hon lutade sig över bordet för att lägga händerna mot hans kinder och kyssa honom. En bättre pojkvän kunde man inte önska sig.
"Jag vet inte, Jase. Gör vad du än anser vara bäst." Om han trodde att den bästa lösningen var att döda Damon så hade han hennes välsignelse att göra det.

"Så du är okej med att aldrig se honom eller prata med honom igen?" frågade han och drog händerna genom hennes hår. Han ville verkligen inte göra något som gick emot hennes åsikter då han med tiden börjat förstå hur viktig hon faktiskt var för honom.

”Jag tror jag helst undviker att stöta på honom igen.” Damon hade gjort tillräckligt med skada under de åren de varit tillsammans, hon hade fått mer än nog och skulle inte sakna deras gemensamma pratstunder alltför mycket.