Sjunde året på Hogwarts

Jag satte mej panikartat upp i sängen, jag hade vaknat av en av mardrömmarna.
Jag kände hur svetten rann och jag kröpp upp i sängen och föll i gråt.
Jag hade skadat människor, jag var en hemsk människa.

Jag tittade förskräckt bort mot Laura när hon reste sig men andades ut och gick fram till henne och höll om henne men sa inget jag bara strök henne över håret
"Hur är det?" frågade Severus och reste sig upp och kom fram till oss "vill du ha en ny dryck?"

Cara kom fram till mej och höll om mej och jag lugnade sakt ner mig.
Och jag såg sedan upp på Severus.
- Jag känner mig hemsk, sa jag och snyftade till.
- Alla var rädda för mig, jag var elak och jag tortersde dem, och jag har skadat Scabbior och han kommer att dö, sa jag och såg på honom.
Sen skakade jag på huvudet.
- Nej, jag är rädd för att sova, men jag måste väll antar jag?, sa jag och såg på honom.

"du gjorde det för en bra sak och du är inte hemsk. Du gjorde vad du var tvungen att gör, du ve att du inte kan spela spele efter spelets regler" sa Severus vänligt och jag nickade och var tacksam över att hon räddat mig och kramade om henne. Jag kände mig sorgsen över att hon hade behövt göra det, hon skulle inte behöva rädda mig, jag skulle ju kunna ta hand om mig själv. Jag bara såg olyckligt på henne men sa inget
"det är ingen som tvingar dig att sova, du väljer själv" sa Severus vänligt

Jag log tacksamt mot Severus och nickade.
- Jo du har väll rätt antar jag, att de överhuvudtaget gick på att jag var en dödsätare är jag förvånad över.
Jag är glad att vi inte blev upptäckta och att vi kunde rädd dej Cara, sa jag allvarligt och såg på henne.
- Nej, jag vill inte sova just nu känner inte att jag behöver det just nu, det ät hemskat att sova men drycken hjälper, sa jag vänligt.
- Hur är det med dej Cara, du är inte dålig det vet du bara för att jag rädda dej, sa jag och såg på henne.
Om hon tyckte att jag var så dålig som hon sa måste det vara hemskt för henne att jag rädda henne, tänkte jag dystert och såg på henne.

"de flesta dödsätare är inte så smarta och hotar du dem o är tillräckligt mystisk så tror de att tillhör den inresta kretsen" sa Severus och jag nickade och skakade sedan på huvudet och la det sedan på sned och ryckte på axlarna
"jag vet inte" var allt jag svarade och la mig ner på rygg
"de var de första orden du har sagt sen du kom hit och jag antar att det är en början" sa Severus vänligt men jag skakade på huvudet och kröp ihop
"du är inte dålig Laura, jag menade det inte" sa jag tyst och blundade men slog sedan upp dem skrämt och stirrade sedan rakt fram och bara skakade på huvudet

Jag nickade åt Severus, jag hade väll antagligen varit i den innersta kretsen för att veta hur de var, tänkte jag för mig själv och såg sedan på Cara.
- Jag vet nog att du inte menar det, att du är orolig för oss.
Men det jag har lärt mig är att jag klarar av ganska mycket bara jag försöker, sa jag vänligt och såg sedan oroligt upp på Snape.
- Kommer hon att bli bra, kommer hon att bli sig själv?, frågade jag honom oroligt och hoppade sedan till när Voldemort transfererade sig in på kontoret och gick fram till Cara.

Jag hoppade till när min far kom in i rummet och han satte sig vid sängen och jag stirrade på honom men sa inget
"hon behöver tid" sa Severus och min far strök mig över håret
"hur är det?" frågade han försiktigt och jag skakade på huvudet och han drog upp mig i sin famn och jag bara grät, det känns som det är de enda jag gör
"vad hände?" frågade min far och tittade på Laura

Jag såg ledsamt på Cara som grät i sin fars knä och visste inte vad jag skulle göra.
Jag upp på honom och började åter berätta hela berättelsen om vad som hade hänt mig efter vi hade skiljts och sedan hur jag for till Azkaban för att rädda Cara och vad jag trodde hade hänt henne.
Och sedan om Scabbior och hur vi kom hit.
Jag såg sedan ner och kände att tårarna komma, jag var fortfarande rädd och ledsen för det jag hade gjort.

Min far nickade
"jag fick ett besök från några dödsätare och berättade om Scabbior och Grårygg. Och jag är glad att du hjälpte henne och ta det här, det hjälper mot mardrömmarna" sa min far och räckte över ett halsband som jag hade haft när torterat mina första personer och jag log svagt mot henne och tittade sedan upp på pappa som log mot mig och jag försökte sluta ögonen men slog panikartat upp dem igen
"det ordnar sig och när jag får tag på Grårygg och jag ska hämta Scabbior, de ska få betala för det här" sa min far argt och jag ryckte till "jag är inte arg på dig" sa min far mjukt och jag nickade
"vi borde kanske kontakta Draco och Dean?" sa Severus