Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon tog skålen och började att äta och såg sedan på honom.
"Ja... jag kanske blev lite ledsen. Den sista sagan var till hälften sanning. Det är om ondska och hur den kan förstöra liv." Hon smekte sin mage.
"Jag har haft två barn före Sammi som du vet. Båda var av män jag hatade."

Ethan såg bekymrad ut och förde sig närmare Kiliah. "Jag önskade att jag kunde ta bort dina minnen, Kiliah." Han lade en arm om henne och lutade huvudet mot hennes. "Sammi är din lycka. Jag och vi andra i besättningen finns här för dig."

Hon såg på honom och log svagt.
"Ni alla är min lycka. Ni är min familj och jag älskar er alla." Hon lutade sig mot honom.
"Jag har en make som älskar mig men först var det för att du tyckte jag var vacker. Tror det inte var av ren kärlek alls." viskade hon och skrattade lågt.

Ethan skrattade och drog sig undan för att se på henne med ett flin. "Jasså? Är det så du minns det?", retades han och petade henne i sidan för att sedan böja sig fram och kyssa henne igen. "Jag minns det, något som såhär..", mumlade han mellan kyssarna och brottade lekfullt ner henne på sängen.

Hon skrattade och gröten ramlade över henne. Hon såg upp i hans ansikte.
"Tror du följde med till huset där vi bodde och du slängde mig över axeln. Supervackert." Hon smekte hans kind.
"Men jag ska ju vila idag."

När gröten tippade över på Kiliah backade han undan. "Oj, förlåt, jag.. Jag visste inte vad jag höll på med.", skrattade han, fullt medveten om att det inte var sant. "Jag skulle göra det igen om det gjorde att vi träffades.", sa Ethan och log mot henne för att sedan hämta en trasa att torka upp gröten med. "Du får nog byta om till något annat. Det där får tvättas rent.", sa Ethan och nickade mot grötfläcken.
"Vila du, det är din dag."

Hon såg på honom och tog av sig sin skjorta och drog på sig hans.
"Så rätt åt dig. Jag snor dina kläder bara för det." Hon gav honom sin och log.
"Jag kommer ut om det är något men det här är något jag behöver."

Ethan skrattade och kysste hennes panna. "Gör så. Jag är där uppe om det är något." Han tog hennes tallrik och den smutsiga skjortan för att lämna hennes rum. Han gick upp till de andra och satte skjortan i blöt och diskade rent hennes tallrik för att ta sig en egen tallrik med gröt. Ethan hade inte ätit frukost än.

Tom såg på honom och lade huvudet på sned.
"Vad hände där nere? Jag hörde skratt. Hon skulle vila inte bli attakerad." Han log mjukt.
"Men hon verkar må bättre. Det är bra. Mycket bra." Sa han lågt.

Ethan kom upp på däck där han hittade John med Sammi och Tom som verkade vilja tala med Ethan. "Där nere, tja.. hon fick frukost.", sa han utan att säga för mycket. Tom behövde inte veta allt, och Ethan var inte säker på att han ville att Tom skulle veta allt heller. Kiliah var ju med Ethan, inte med Tom. Men Ethan uppskattade Toms intresse för Kiliah, han ville henne väl. "Ja, hon mår bättre, hon måste bara få vila idag. Vi andra får se till vårat."