Draco<3 Hermione?? [SV]

Det är okej jag tyckte ändå Ginny födde Megan lite för tidigt. ♥

^ Men det var väl Alex som föddes först? Eller du kanske menade för tidigt från när Alex föddes
Men det blir bra, Megan var ju knappt med så ,)

Men shit. Du är otroligt duktig, jag har suttit och läst igenom alla sidor hela dagen idag! Du är fantastisk, du är begåvad, så fantastiskt bra! Tror aldrig jag har läst något bättre, det är något speciellt med denna Fanfic. Det känns som om man läser en riktig bok, och det som är bra är att den är helt olik alla andras FF. Den är inte mycket lik Harry Potter böckerna heller, därför blir den här unik. Jag kommer att fortsätta läsa den här ffn iallafall. Hoppas du fortsätter skriva länge, för det här var oslagbart.

Men shit. Du är otroligt duktig, jag har suttit och läst igenom alla sidor hela dagen idag! Du är fantastisk, du är begåvad, så fantastiskt bra! Tror aldrig jag har läst något bättre, det är något speciellt med denna Fanfic. Det känns som om man läser en riktig bok, och det som är bra är att den är helt olik alla andras FF. Den är inte mycket lik Harry Potter böckerna heller, därför blir den här unik. Jag kommer att fortsätta läsa den här ffn iallafall. Hoppas du fortsätter skriva länge, för det här var oslagbart: Det här gjorde min dag!
---------------------------------------------------------
ALEX:
Demelza var upprörd. Jag såg det på långa vägar när hon klev in i Stora Salen och stegade mot Slytherin bordet.
Hon kände sig nog iakttagen för hon vände sig om och såg mot mig.
Jag vinkade. Hon vinkade tillbaka och reste sig upp.
Detsamma gjorde jag och vi gick emot varandra.
- Demelza, varför är du så upprörd?
Hon suckade och tittade ner i golvet.
- Det är Cass...
Jag ryckte till.
- Vad har hänt? Frågade jag snabbt och kollade direkt mot Slytherin bordet men såg henne inte även fast jag lät blicken vandra mellan alla eleverna.
- DU behöver inte titta efter henne. Hon äter inte längre.
Jag flämtade till.
- Va?
Demelza nickade.
- Hon vägrar att äta och jag är rädd att hon ska dö av anorexia.
Demelza vände sig om och rusade iväg.
Jag stog kvar ett ögonblick innan jag rusade ner till fängelsehållorna.
- Mr Weasley, vad gör du här?
Jag ryckte till när jag hörde Professor Snapes iskalla röst.
Jag vände mig sakta om.
- Jag måste prata med Cassandra Malfoy! FÅ henne att börja äta igen.
Snape fnös.
- Och hur ska du kunna göra det?
Jag blängde på han.
- Vi har varit vänner sedan vi föddes.
Snape skulle precis säga något när en liten tunn röst sa:
- Släpp in honom Professor Snape.
Han snurrade runt.
- Men miss Malfoy..
Demelza skakade på huvudet.
- Släpp in honom. Cass dör annars.
Snape såg inte glad ut men lät Demelza släppa in mig.
Jag gick upp för trapporna till tjejernas sovsal. ( Här var dem i allafall stilla)
Jag knackade på dörren som Demelza pekade ut och klev in.

Mera?

Super! Ärligt talat, dina senaste kapitel har bara blivit bättre och bättre! Jättehäftigt att man kan se din utveckling!

Eller hur!

Håller med helt!

Sjuuuuk bra kapitel!

CASS:
Jag hörde steg i trappan och sedan en lätt knackning på dörren. Efter bara någon sekund öppnades dörren och ALEX klev in?!
Han tittade sig runt, såg mig och gick med långa steg fram till mig.
- Cass... Sa han försiktigt och satte sig på min sängkant.
Jag öppnade inte ögonen. ( Jag stängde dom så fort jag sett att det var Alex)
- Gå ! Sa jag bara och kände första tåren rinna nedför kinden.
Fattar han inte att det gör ont när han kommer??
- Cassandra jag är orolig för dig.
Jag snyftade till.
- Förlåt Cassandra.
Där kunde jag inte hålla mig. Min handflata flög upp och precis när den skulle träffa Alexs kind tog han tag i den och flämtade till.
Herregud han har sett skärsåren.
Han höll fast armen med båda sina och tittade skräckslaget på ärren som korsade hela handleden.
- Vafan... Sa han bara och titta upp i mina skräckslagna ögon.
Jag stängde dom och började stor gråta.
Han kröp ner under täcket och la armarna om mig. Jag sket i att jag hatade honom. Jag la huvudet på hans axel och grät mot hans tröja.
Han höll om mig och sa bara "shyyy" .
- Förlåt... Mumlade jag mot hans tröja. Jag kände han nickade.
- Det är okej Cass.
Vi la tysta en stund och sakta men säkert slappnade jag av och somnade.

ALEX:
Efter en stund somnade Cass mot mitt bröst. Jag flyttade mig inte en millimeter, rörde mig inte. Andades knappt.
Jag hörde hur dörren försiktigt öppnades och Demelza tittade in. Jag satt direkt pekfingret mot läpparna för att visa att hon skulle vara tyst. Hon nickade, log och stängde sedan dörren igen.
Lilla Cassandra. Min älskade flicka. Vad har hänt med dig?

Mera?

Naw vad gulligt ♥ Mer när du har tid