In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log stolt och smekte hans kind.
"Han har Ivans näsa." Hon fnittrade.
"Liten potatisnäsa." Hon kysste hans huvud och log mjukt.
"Jag hör att det är något på gång. Stämmer det?"

Ivy skrattade. "Han har dina ögon.", sa hon lugnt och iakttog honom med förtjusning. När hon hörde hennes oro såg hon upp mot Isabelle.
"Pul och Ivan.. de talar om krig mellan dem och vampyrerna från italien. Allt på grund av den där Alice..", suckade hon och himlade med ögonen. "Jag vill inte oroa dig. Vi har förstärkning och vi har kastat en formel att skydda oss här i slottet. Pul talar också om någon formel för fler soldater." Hon hejdade sig när hon insåg att det kanske var lite för mycket information att ta in. "Jag vill inte oroa dig. Inte när du har så mycket att glädjas för.", sa hon lägre och såg ner på Nicolai i Isabelles famn.

Hon nickade bara och log svagt.
"Så ni har full kontroll på saken?" Hon log tacksamt och höll Nicolai intill sig. "Det är så skönt att höra. Jag är så lycklig." Hon lutade sig tillbaka.

"Jag tror det. Med häxornas hjälp också så kommer vi vara starka. Men.. Förlåt att jag säger det, Isabelle, jag vill verkligen inte oroa dig, men jag oroar mig för Ivan. Ska han slåss mot sina skapelser? Det kommer inte sluta bra. Inte för någon.", sa hon lågt och sänkte blicken. Hon stod tyst för en sekund men såg sedan på Isabelle igen. "Jag är inte säker på att Ivan vet vad han ger sig in på."

Isabelle såg upp och skakade på huvudet.
"Ska jag vara helt ärlig så nej. Han ska inte slåss med någon. Han har folk för de och det kommer inte sluta gott för honom. Han borde gömma sig med mig och sin son. Det är det ända som kommer bli rätt."

Ivy nickade långsamt till Isabelles svar. "Jag hörde honom säga att han skulle vara med. Jag tror han vill vara med och slåss, Isabelle. Men mot Rion.. Och Leo?" Hon skakade på huvudet igen. "Det kommer inte bli bra.", suckade hon. Hon såg på Nicolai och sedan Isabelle med en orolig blick och andades ut. "Förlåt, jag gjorde det ändå. Jag ville inte oroa dig." Hon log påtvingat. "Det är bäst att jag gör mig användbar där nere, jag tror tjänarna ska duka för lunch snart och våra gäster är bjudna de med. Vill du att jag tar hit mat åt dig? Du kanske vill ha sällskap? Kanske jag ska skicka Ivan?"

"Jag kan försöka tala vett i honom. han lyssnar ju på mig." Hon såg upp och nickade.
"Du kan be honom att hålla mig sällskap. Men jag är osäker på att det kommer att gå." Hon log och vaggade Nicolai som hade börjat att gråta.
"Shhh skatten min."

"Jag ser till att han får veta det. Han kommer hit senare.", sa Ivy och förstod att det var läge att gå därifrån. Isabelle skulle få egen tid med Nicolai. Ivy ville inte vara i vägen när Isabelle skulle trösta sin son. Hon backade ett steg och vände sig sedan om för att lämna Isabelle kvar med Nicolai och gick sedan ner till de andra.
Inne i matsalen fann hon tjänarna som dukade för lunchen. Det doftade ljuvligt av maten. Hon såg sig om efter Pul och Ivan, men de syntes inte till. Hon beslöt sig för att sätta sig ner vid bordet. De skulle väl visa sig snart ändå. Hon hällde upp vin i ett glas för att smaka av det. Det var ljuvligt.

Hon vaggade sin son och hon hörde steg och såg Bella komma in med en skål mat och log mjukt.
"Bella se vad Nicolai är vacker." Hon visade upp och Bella log mjukt.
"Han är som en ängel. Jag ska försöka hitta Ivan han vill säkert se sin son igen." Hon log och ställde ner skålen och backade undan innan hon stängde dörren efter sig och vände sig om.

Ivy satt själv i flera minuter innan hon hörde stegen av Ivan som snart visade sig i rummet. "Ivy, är du här?", sa han och lät förvånad. Ivy nickade utan att se på honom. Hon smakade av vinet igen. "Isabelle sökte dig, det är bäst att du går till henne. Till din son.", sa hon, Hon höjde blicken och såg upp på Ivan då. Han nickade. "Javisst. Jag går dit och gör henne sällskap.", sa han och började gå därifrån. "Ivan! Kan du skicka hit Alice? Hon borde inte vara ensam. Låt henne ha lunch med oss här.", sa hon och Ivan nickade för att säga åt en av tjänarna att hämta Alice till matsalen. Sedan gick han upp till övervåningen för att hitta Isabelle och Nicolai kvar i sängen. "Isabelle. Sitter du bra där än? Ska jag ta honom ett tag? Jag har inte fått hålla honom än.", sa Ivan och sträckte ut armarna mot Nicolais håll.