Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon nickade och såg på dem. Hälften var sanning och hon tog sig upp, vacklade och såg på dem.
"Jo det är lite obehagligt." Hon gäspade stort innan hon lämnade dem för att gå och lägga sig.

Ethan reste sig. "Bäst att jag går efter. Godnatt då.", sa han och nickade åt de andra som mumlade till svar och sedan lämnade han dem för att se efter Kiliah.
Han fann henne inne i sovrummet. Han drog av sig kläderna för att lägga sig under täcket. Tröttheten var påtaglig. "Sov gott, Kiliah. Det blir bra att kapten ser efter Sammi imorgon.", sa han samtidigt som han gäspade. Sedan slöt han ögonen och strax därpå somnade Ethan.

Hon hade somnat med kläderna på och hade börjat att snarka. Hon var så trött och drog ihop sig när Ethan kom och lade sig. Kved tyst men sov tungt vidare.

Morgonen därpå vaknade Ethan av ljudet från fiskmåsarnas skri. Han satte sig upp och konstaterade att det återigen var en solig, het, dag. Solens strålar sökte sig in i sovrummet genom fönstret deras. Ethan satte sig upp och gnuggade bort sömnen från sina ögon då han upptäckte att Sammi fattades i sin säng. "Sammi?", sa Ethan oförstående och skyndade sig snabbt att dra på sig kläder för att gå upp på däck och se efter om någon annan sett till honom.
"Ethan! Där är du ju. Godmorgon. Jag tog mig friheten, lille Sammi var vaken långt före er, och jag tänkte, eftersom jag sa att jag skulle ta hand om honom så var det väl lika bra att börja då.", sa John som höll i Sammi i sin famn till Sammis glädje.

Kiliah sov fortfarande med armen om sig och ett utvilat ansikte.
Tom log när han såg Ethan och skrattade.
"Ingen fara Ethan kapten har god hand om Sammi." Han såg upp och log.
"Vi har ätit banan och haft det bra."

Ethan pustade ut och gick fram till dem. "Så bra då. Då ska jag låta dig få ta hand om honom. Så kan jag se efter Kiliah. Om hon vill förstås." Ethan skrattade och såg på Sammi för att klappa hans huvud. "Jag tvivlar inte på det, Tom. Alla tar väl hand om honom här." Sammi skrattade och sträckte sig efter Ethan och Ethan böjde sig fram för att krama om honom. "Nu får du vara med morfar, Sammi. Mamma ska vila idag."

Tom gav honom en skål med gröt och log bara.
"Ta hand om din fru. Hon är värd det. Hon såg lite sorgsen igår natt tyckte jag. Jag kan ha haft fel men..." Han suckade.
"Men låt henne vila ordentligt."

"Sorgsen? Är du säker?" Ethan såg osäker ut. Han hade inte lagt märke till något sådant beteende och klandrade sig själv en aning. Han ville inte att Kiliah skulle känna så. Sedan incidenten med Zydar önskade han att Kiliah skulle få slippa sådana möten igen.
Han tog emot tallriken med gröt och gick med den tillbaka till Kilah som fortfarande låg kvar i sängen. "Kiliah? Är du vaken? Jag har med mig frukost till dig. Kaptenen ser efter Sammi åt oss.", sa han lugnt för att inte skrämma henne ifall hon fortfarande sov.

Kiliah hade vaknat och satt och sydde i sängen. När Ethan kom log hon mjukt och log lite trött.
"Hej älskling. Jag är utsvulten så du anar inte." Hon tog emot skålen och skrattade.
"Jag håller å att laga din skjorta. Den behövdes det."

Ethan log lättat när han hittade henne koncentrerat böjd över skjortan som hon lagade. "Jag visste inte att du var vaken.", sa han och satte sig ner på sängen och räckte över henne skålen med gröten. "Du är god, Kiliah. Som hjälper till så." Han iakttog henne. "Jag borde också gå och hämta frukost.. men först.." Han böjde sig fram för att kyssa henne och stryka hennes kind med sin hand. "Är du okej? Tom sa att du verkade sorgsen igår? Jag märkte det inte."