PRS Lupple & Medi

"Jag har försökt. De vill inte lyssna." Hon såg på honom och gick upp. Men istället för att gå in i sitt rum smekt hon in i hans och såg på honom.
"Jag känner mig trygg här." Hon kröp ner i sängen och suckade.
"Din mamma står vid sin tavla."

Han följde henne in till sitt rum och nickade sakta.
" Sov då här. " Log han och satte sig på sängkanten.
"Jag och de andra ska hålla oss borta en stund. Jag antar att de är knutna till oss."Sa han lågt och såg mot tavlan och log svagt.
" Hon borde inte." Sa han och smekte hennes kind.

"Kan jag få en tablett och vatten innan ni går? Jag tror jag inte kan sova." Hon nickade svagt.
"Ni kan lämna huset. Ingen skulle komma in oavsett. " Hon log svagt.

" Okej." Sa han och smekte hennes kind sakta och reste sig och hämtade det och var lika snabbt tillbaka och ställde det på nattduksbordet.
" Det är nog bäst så du får lite lugn och ro." Sa han och log svagt.

Hon tog tabletten och drack en stor klunk vatten innan hon kröp ner och nickade.
"Älskar dig. Hitta inte på något bus." Hon log och slöt ögonen.

"Älskar dig också." Sa han och försvann ut från rummet och ned och ut i trädgården där alla de andra också befann sig, de bytte några ord innan de försvann iväg för att göra lite ärenden och Dorian rörde sig runt om huset. En bit ifrån men tillräckligt nära för att höra henne ifall nått skulle vara fel.

Hon hade somnat och sov lugnt medan hennes hjärta slog lugnt.

Maria såg på Lathan och log mjukt.
"Så älskade vad har du planerat för imorgon? Du vet att jag ska vara med Willow och de andra tjejerna. Blir du avundsjuk nu?" Hon log medan hon lekte lite med hans slips och såg på sjukhuset och lade huvudet på sned.
"Ska vi?"

Lathan skrattade lågt och såg på henne.
"Åh jag vet inte. Kanske ta igen lite jobb eller möta några vänner. Antagligen kommer jag umgås med sönerna." Sa han fundersamt och nickade sedan och l en hand om hennes midja och begav sig in mot sjukhuset.

"Oh du borde vara med dem. Alexander kommer vara där." Hon log och smekte hans kind medan hon såg på hissen.
"Jag hoppas han inte misstycker."

"Det kommer han säkert vara. " Sa Lathan och skrattade lågt. "KOmmer gå bra." Log han och gick in i hissen och åkte upp till rätt våning.