Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona log stort för sig själv. Det var fint ute, vår och inte långt kvar till sommaren. Erin gurglade glatt i tygstycket hon var inlindad i.

Niel skrattade lågt. Han var tillbaka, Mona med. Och Erin fanns också här. Allt var perfekt.

Mona kände sig helt lycklig, men det var en sak som störde. "Milena verkade rätt sur förut.." mumlade hon en aning ledsamt. Milena hade aldrig blivit sur på henne förut.

"Milena har tagit hand om Erin de veckor vi varit borta, jag tror att hon tyckte om Erin mer än hon väntade sig att hon skulle göra. Ge henne lite tid så kommer hon var den vanliga, galna Milena igen."

Mona nickade sakta. "Du har nog rätt...". Hon såg ner på Erin och strök henne över de små bruna hårstrånen. "Det ser ut som vår lilla flicka kommer likna mig" skrattade hon lätt. "Jag hoppas bara hon får din personlighet då".

"Ja, jag vet." sa han. Niel log lätt. "Jag sa ju det, en mini Mona. Är hon inte fin?" flinade han. Han nämnde inte saken om hans egen personlighet, han tyckte inte om den.

Mona skrattade lätt. "Jo hon är väldigt fin". Erin gurglade mer. "Jag hoppas hon blir ett glatt barn, jag ska skämma bort henne riktigt mycket" skrattade hon.

Niel log och lade armen om Mona. "Ja, men inte för mycket, jag vill inte att hon blir som de andra kvinnorna." mumlade han och kysste henne lätt.

"Nej...Men hon ska få det mycket bättre än vad jag hade det". Mona besvarade ömt kyssen och fortsatte gå.

Niel log lite och fortsatte gå.