Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Vincent såg på honom. Deras tjänare var inte där konstant och vart var hans far?
"Jag hämtar en vas till blommorna" han log.
Lily såg på honom och nickade sakta.
"Säg era favoriter till middag så lovar jag er att göra dem. Får jag även laga lite fattigmans mat?"

Han såg på henne med road blick. " Jag ska ge dig en lista. " Sa han med ett snett flin. " Du får laga vad du än önskar. " Sa han ärligt.

Hon log och såg mot dörren.
"Skulle inte någon komma?" Frågade hon och såg mot maskinen som fortfarande pep oroväckande.
Hon var röd om kinderna och drog lite i täcket.
"Det här är ett dyrt rum.."

En man kom snabbt in i rummet. Med andan i halsen. Det var Vincents far. Han såg över maskinen och hennes sällskap och tryckte på knapparna som fick larmet att tystna. " Allt väl? Hur mår du?" Frågade han lugnt.

Hon såg på honom och nickade.
"Ja det är okej. Jag har väldigt ont i kroppen bara." Hon såg skamset bort.
"Jag mår väldigt illa med." Sa hon sedan.

Han nickade sakta. " Smärta är förståeligt med tanke på bilolyckan." Sa han lugnande. " Jag antar att illamåendet kan härstamma från smärtan också. " Sa han och log. " Jag kan ge dig smärtlindring." Föreslog han lugnt.

"Jag tror det inte kommer från att sitta stilla iallafall." Hon nickade och lutade sig tillbaka.
"Jag undrar när jag får åka hem? Jag menar när bli..." Hon kände hur hon blev tung. Det kändes som någon tryckte ner henne och hon såg på dem med glasartade ögon.
"Vad hände?"

Han log mjukt mot henne. " Smärtstillande." Log han och stängde av tillförseln av morfin. " Hon kommer sova. " Sa han till pojkarna innan han lämnade rummet.

Caleb var framme och tog emot henne när hon nästan ramlade frammåt. Han hjälpte henne att lägga sig och sänkte sängen så hon inte skulle sitta.
"Nu sover hon iallfall. Så hoppas hon fåår lite ro."

Xaden studerade hela situationen och såg henne somna in. " Ja det får vi verkligen hoppas. " Log han.