Argus Filch [SV]

Haha, det var det jag trodde!
Men kapitlet var ändå helt supermegasjuktjätteawesome! Eller något... Eh, jag kan inte beskriva hur bra den är. Gillar den istället

OMG *hyperventilerar* en olycka? Varför tycker jag det låter som något bra? xD

det var awesome

Bra!

Super duper bra!

Tackar tackar! c:

Sista delen, ska vi säga söndag...?

JA!!!

JA!!!♥

Bra!

and here it is - kapitel 20, the very last

Tomhet.
Argus Filch kände ingenting.
Han hade stått helt tyst, knappt reagerat när mannen berättat om olyckan. Om mannen som hittats medvetslös på toaletten och som när han vaknade bara kommit ihåg två av sina tre barn.
”En skickligt utförd minnesförtrollning”, hade Dumbledore sagt när han undersökt Argus Filchs pappa. ”Han kanske skulle få sina minnen tillbaka genom tortyr, men jag...”
”Gör ingenting”, hade Argus sagt tonlöst. ”Han är lyckligare nu.”

De hade funnit den skyldiga. Henrietta Cabot, en sjundeårselev ifrån Slytherin. Det hade beslutats att hon skulle relegeras, men Argus anade att det egentligen var någon annan som var anledningen till att minnesförtrollningen utförts.
”Min syster Thea”, hade Argus sagt med samma nollställda röst. ”Jag är säker på att det var hon som planerade det, hon hatar mig.”
Men eftersom att inga bevis mot Thea kunde hittas så fick hon gå fri. Varken hon eller Anthon brydde sig så mycket om vad som hänt. När folk såg på visade de medlidande för sin bror, men så snart de var ensamma utbytte de hånfulla blickar.

Argus visste inte vad han kände. Han borde vara ledsen, ja förkrossad över att hans far inte längre kände igen honom, men han kunde inte förmå sig att pressa fram ens en endaste liten tårdroppe. I självaste verket kände han sig mer... om inte glad, i alla fall lättad. Nu slapp hans far känna besvikelsen och skammen över sin ynk till son.

Vad han var mest bekymrad över var vart han skulle ta vägen nu. Albus Dumbledore löste det problemet.
”Jag har bokat ett rum åt dig på Hogsmeade Hotell. Där får du bo tills vidare.”
Argus flyttade in i ett rum på det lilla hotellet. Förutom Mrs Norris var han helt ensam, pratade sällan med någon. Om dagarna drog han mest bara omkring i den lilla byn, vandrade planlöst. Det var Dumbledore som ordnade med betalningen för hans boende och med mat, själv hade Argus aldrig ens några knutingar.

Vissa helger kom Hogwartselever på besök till det lilla samhället. Argus fick ofta syn på sina syskon, men de utbytte aldrig något mer än hatfyllda blickar. Anthon syntes ofta hand i hand med Anthonia, och det gjorde lika ont varje gång. Argus brukade spionera på dem när de delade på hjärtformade bakelser inne på Madam Puddifoots, fastän han alltid kände sig oerhört nedstämd när han gick därifrån.
Ibland tog Hogwartselever kontakt med honom, men det slutade nästan varenda gång med att han på något sätt blev förnedrad och retad på grund av att han var en ynk. Snart lärde sig Argus att stanna inne på sitt hotellrum de gånger byn hade Hogwartsbesök.

Argus utforskade Hogsmeade noga och hittade efter några år ett antal gångar som ledde in till Hogwarts. Han brukade ta sig igenom gångarna och smyga runt i skolan, tjuvkika på lektionerna och avundas de barn som fick chansen att lära sig trolla.

Efter nästan två decennier boendes i Hogsmeade fick Argus Filch ett erbjudande om ett jobb som vaktmästare på Hogwarts skola. Han lämnade det lilla hotellrummet för gott, tog med sig sin katt och flyttade in i ett litet rum på slottets bottenvåning.

Sin far eller sina syskon hörde Argus aldrig något mer ifrån. Dock så fick Anthon och Anthonia en son och två döttrar tillsammans som alla blev utbildade på Hogwarts. Argus gjorde sitt bästa för att göra livet till ett rent helvete för dessa elever, missbrukade sina vaktmästarbefogenheter och gav dem strafftjänst för minsta lilla regelbrott.

Resten vet ni. Kanske kan ni nu förstå honom lite mer, Hogwarts hatade vaktmästare. Kanske finns det en anledning till hans beteende.




Epilog
En ensam man gick sakta genom korridoren på tredje våningen. Stannade till, torkade bort intorkad lera från golvet och förbannade sig över eleverna som orsakat den. Fortsatte gå. Stötte på några elever längst ned i korridoren. Fick höra viskningar, skratt, skällsord. Eleverna fick ångra sig bittert.
En mager katt dök upp, strök sig mot mannens ben och försvann sedan lika snabbt som den dykt upp. Mannen fortsatte sin vandring ned för trappan i slutet av korridoren. Vid trappans slut satte han sig ned, sökte med blicken efter fler saker som behövde fixas men fann inget. Han drog försiktigt fram ett fotografi som han förvarade i innerfickan på ytterrocken. Bilden föreställde en flicka med ett av de blåaste ögonparen som någonsin skådats, med honungsfärgat lockigt hår och med rosenfärgade kinder. Flickan log lite blygt, kastade med håret. Hennes ansikte sprack upp i ett stort leende som avslöjade en perfekt vit tandrad. Mannen stoppade tillbaka kortet i fickan igen.
Argus Filch reste sig och gick vidare. Hotade några andraårselever som hostade alldeles för högljutt.

Kanske har du lite mer förståelse för honom nu. Kanske kommer du till och med att ge honom ett litet leende nästa gång du stöter på honom i någon av Hogwarts många korridorer. Kanske är allt han längtar efter lite ömhet och kärlek. Att du aldrig tänkt på det förut?
Jag hoppas att du förstår Argus Filch lite bättre nu, varför han är som han är. Jag hoppas att du behandlar honom med den respekt han förtjänar.

Filch vandrade vidare. Ut ur slottet, ned mot sjön. Han var trött, men ändå nöjd. Tillfreds med sitt liv. Mrs Norris anslöt sig till honom igen, och de fortsatte över skolområdet.
Tillsammans.
Vidare.

Så här kan det ha gått till. Detta kan ha varit anledningen till varför Argus Filch blev som den blev, men den kan också ha varit någon helt annan.

Jag vet inte.





tack,
för att du tagit dig tid att läsa denna fanfiction, genom att göra det har du gjort mig väldigt glad.
tack för alla fina kommentarer och åsikter.
jag hoppas att det inte har varit helt slöseri med tid ;>