[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase lyssnade intresserat på när Mary berättade en rolig historia om något som hade hänt under sommarlovet. Chase skrattade till, men han hade precis tagit en klunk av pumpajuicen, så han fick kämpa med att inte brista ut i gapskratt. Tillslut lyckades han ändå svälja drycken, och lutade sig tillbaka.
"Det var kul", erkände han med ett leende.
"Det visste jag att du skulle tycka."

Snart hade både förrätt, varmrätt och efterrätt ätits upp och borden var nu helt tomma. Fler och fler började att resa på sig och när alla hade gjort det flyttades borden bort på ett kick och ett dansgolv uppenbarade sig. Musik började spelas och det tog inte lång tid innan de första paren var ute på golvet.
"Vill du dansa?", undrade Allison och kollade in i Jasons ögon. Han nickade kort som svar och han tog hennes hand för att leda ut henne på dansgolvet. Hon lät den högra handen stanna i hans medan hon lade den andra på hans axel.

Chase tog tag i Marys hand och backade ut på dansgolvet. Han lade sin ena arm runt hennes midja och lät den andra vila på axeln. Golvet runt omkring dem var snart upptaget av massor av dansande par. Chase log snett, men såg sedan på Mary igen när de rörde sig över golvet.
"Det är verkligen vackert ikväll", sade hon med blicken sökandes över isstatyetterna, och Chase nickade.

Efter några minuters dansande så märkte hon hur Jason släppte greppet om henne och hon drog sig ifrån.
"Jag måste gå och göra läxorna", ursäktade sig Jason.
"Seriöst? Vi har lov nu ju! Du bryr dig ju aldrig om mig utan bryr dig bara om dig själv och dina läxor!", utbrast hon och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Han verkade inte förstå hur viktig denna kväll var, hon behövde att han åtminstone brydde sig om hon skulle kunna släppa Chase. Hon visste inte varför hon reagerade som hon gjorde, men hans beteende var en av de orsakerna att hon hade tappat känslorna för honom. Utan ett ord vände hon sig om och stormade ut ur salen.

Flera av de dansade paren stannade upp och kollade förvirrat på Jason, och platsen där Allison precis stått.
Mary lät händerna glida ner från Chases nacke.
"Du känner väl henne?", undrade hon. "Jag har sett er tillsammans ibland."
Chase harklade sig. "Ehm, ja.."
"Så gör det."
"Vadå?", Chase blinkade förvirrat mot henne.
"Följ efter henne, fråga henne hur hon mår!", utbrast Mary. Hon knuffade honom mot de stora dubbeldörrarna.
"Men du då?"
"Chase, jag är en stor flicka. Jag kan ta hand om mig själv", log hon, och Chase nickade innan han lämnade salen. Han såg sig omkring i den tomma stora hallen. Paren i den stora salen hade börjat dansa igen, och ingen visade någon uppmärksamhet kring vad som hände.
"Allison?", ropade Chase.

Allison begravde huvudet i händerna. Även fast händelsen med Jason knappt var något så hade den fått bägaren att brista. Hon hade haft så mycket orostankar och funderingar att hon inte klarade att hålla allt inne längre. Hon försökte torka bort tårarna när hon hörde Chase ropa hennes namn, han fick inte se henne så här. Hon såg henne komma närmare marmortrappen som hon satt i och hon tog ett djupt andetag.
"Vad gör du här?", undrade hon, men rösten bar knappt.

Chase satte sig generat ner bredvid Allison på marmortrappen.
"Jag ville bara se till så att du mådde bra", förklarade han. Chase lutade sig mot armstödet utan ett ord. Väntade på att Allison skulle vara redo att prata av sig själv. Det sista han ville var att pressa henne.

Allison log snett.
"Jag vet inte hur jag mår. Har bara haft mycket att tänka på och då kan en liten sak som denna rasera allt", svarade hon utan att erkänna för mycket om hur hon kände. Hon hatade att han fick se henne så här, det lilla smink hon hade var troligen utsmetat och hon såg väl allt annat än fin ut just nu.

Chase knäppte ihop händerna över benen med ett varmt leende.
"Jag förstår", svarade han. "Jag tänker inte tvinga dig att berätta någonting för mig, men om du känner för det så snälla kom ihåg att jag lyssnar", fortsatte han. Han hatade att se folk lida, och när det var Allison blev känslorna ännu starkare.

"Jag förstår knappt vad jag känner själv. Jag känner saker jag inte vill eller får känna, och jag hatar det", erkände hon och kollade in i Chase's vackra ögon. Tårarna rann fortfarande men de blev sakta allt färre och färre. Hon kände sig trygg i Chase's sällskap, det var som att allt ont försvann.