Medeltiden ondskan och godhetens kamp (Prs)

Tarron var tyst han mindes ingenting
" Nada " sa Tarron

ARya såg på honom lugnt
-Försök gärva lite Tarron, du har gjort något
sa hno och hennes häst var nu framme och nosar på tarron

Tarron började bli nervö av att hästen nosade på honom. Men började nu smått minnans att han ret med någon att han fixade den här hästen åt någon. Men det var suddigt som en mörk dimma runt minne.

Arya såg på honom och log till såg det blev lite minne
-Försök komma igenom mörkret Tarron
viskar ontyst

Tarron började svettas mörkret hade en så bra grepp om honom men minnes bilder var en bra början iallafall.

Arya såg på honom
-bilder är bättre än inget
Sa hon och suckar såg på honom
'-vatten
Frågar hon

Tarron nickade hans minne börjar bli mer och mer starkt inom honom.
" Arya hjälp så mörkt smärtsamt " mumlade han lågt

Arya hörde och hämtade lite vatten och såg på honom
-kämpa inte mot minnnen
sa honl ugnt och såg på honom
-drick
sa hon och gav honm vatten

Tarron drack av vattnet han fick han svettades och behövde något som kylade ner honom.

Ebbo lämnade en lapp till de andra om att han skulle kampa ute några dagar han var fortfarande sur och kunde lugnas ner om han kampade ute ensam ett tag. Ebbo ville inte råka säga något taskigt vilket han skulle göra om han inte kampade ute.

Arya började bli orolign nu och reset sig och försvnan iväg och kom tillbaka med en skål vatten och en trasa och tog kallt vatten och vaddade försitkgit hans nacke ochpanna lite och var försitkigt lite mot bröstkorgen för svalka honom.
-Kämoa mot det Tarron. låt mörket förlora
sa hon tyst