Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Alec lgo emot honom.
-Du kan lita på mig Jessa.
sa hn retligt och de kom in i skogen och man hörde djur röra sig, han log ltie grann och snart kom de närmare man märkte på miljön som blev lite gränare för varje teg.



jane såg på honom och flinar till
-Du inser inte, att du e klumpig upp på Moon det e bara söt och du har fått mig gilla dig mer och mer, du e min smak en kille som inte tänker på allt emd att ja få en i sängne
sa hon och såg på honom

Hon vände blicken till honom igen och la huvudet lätt på sned. Hans ord betydde mycket för henne och hon kunde bara hoppas på att han kände att han kunde lite på henne också.
"Det gör jag," försäkrade hon honom. Längre bort skymtade hon ett rådjur som gömde sig bakom en gran, men som nyfiket stack fram nosen för att iaktta de två alverna som kom ridande.


Han kunde inte låta bli att le lite men samtidigt drabbades han av dåligt samvete igen. Han borde inte ha förväntat sig att Jane - vars personlighet var väldigt olik hans egen men samtidigt hade vissa likheter - nödvändigtvis skulle föredra vissa killar över andra.
"Jag är inte klumpig," protesterade han sedan och skakade på huvudet. Den enda orsaken till att han haft problem med att komma upp på Moon var för att han velat imponera på Jane. Han hade koncentrerat sig så mycket på den tanken att det slutat med att han istället gjort bort sig.

Alec log till
-det e mer liv här inne för här rör sig inte folk alltid
sa han förklarande och snart såg man en sjö glimma till
-jag tönkte du ville se en del som emd e vacker här, sjön
sa han reltigt och log emot henne


Jane såg på honom och flinar
-du verkar var adet när du hoppar upp
retas hon och slog till han i sidan på skoj med sin lediga hand, henes bruna ögon granskar honom

Jessa svarade inte direkt utan såg istället ut över sjön. Det var väldigt vackert. Hon drog lätt i tyglarna innan hon gled ner från hästryggen. Sedan klappade hon Moon på halsen innan hon tog några steg närmare vattenbrynet. Där satte hon sig ner på huk och plockade upp en vacker snäcka hon fått syn på. Blicken vände hon snart mot Alec igen.
"Tack för att du tog med mig hit, det är ett fint ställe."


Blaze himlade med ögonen på skoj.
"Jag är inte klumpig," upprepade han sedan med ett busigt leende. Vem försökte han egentligen lura? Han var ganska klumpig av sig ibland men vem var inte det? Han gjorde snart en gest mot stolen igen då han kände för att fortsätta rita. Annars skulle porträttet aldrig bli klart.

Alec hoppar tyst av och log emot jessa
-jag vill visa dig att det finns fina ställen på alla och mörka
sa ahn coh satt sig ner i gräset och granskar vattnet och log emot henne, ahn granskar henne nu under tystna

Jane flinar och ruffsar ahns hår.
-snygging
rtas hon och reser sig och gick tyst och satt sig på stolen igen och log

Hon nöjde sig med att bara nicka lite till svar innan hon vek undan med blicken och såg ut mot sjön istället. Det hade minsann blivit mycket ljusare i mörkerriket sedan hennes första besök här. Det gick inte att jämföra med hur det såg ut hos ljusalverna men de hade gjort stora framsteg.


Blaze vred på sig som om han vore en mask. Hennes tonfall var retsamt, vilket än en gång fick honom att ifrågasätta om hon bara skojade med honom eller om hon menade allvar med sin komplimang. Det här var ju i och för sig inte första gången hon kommenterat hans utseende. Kanske hon verkligen fann honom attraktiv - såsom hon påstod att hon gjorde? Eller snarare gav intrycket att göra.

Alec sa inget på en stund utan hoppar av lugnt.
-vi kan känna på vattnet om du vill
sa ahn som försök att få av hennes ifrån hästen, han ville ju hitta på npgit.

Jane log till emot Blaze.
-Säg till när du e klar med det du skulle rita klart
sa hon snällt til honom och såg på honom

Jessa la huvudet på sned och plirade med ögonen mot Alec. Hon tänkte inte efter mer än ett par sekunder innan hon skuttade iväg närmare vattenbrynet. Hon gick sedan längre och längre ut i sjön - med klänningen på och allting - tills hon inte längre nådde botten. Då vände hon sig om så hon kunde se mot Alec och stranden med ett leende på läpparna.


"Ja, ja," mumlade han för sig själv och sträckte sig med litet darrande händer efter blocket och pennan. Han lyckades naturligtvis tappa greppet om dem så de landade på golvet med en fjäderlätt duns. Genast böjde han sig ner för att plocka upp dem igen, och rätade sedan på sig med ett harkel innan han fortsatte rita på porträttet av Jane.

Alec kollade på henne fövånat och skrattar till
-jag menade inte så, en fot!
sa han direkt och stod fast vid stranden... sanningne var han var rädd för vatten efter en olycka, endast Jane visste om hans rädlsa.


Jane log till och hade inte påpekat hans klumpighet där och tänker
-Varför så darrig? jag vill inte ha gjort dig för spänd
sa hon nu ariggt

Skrattande skakade hon på huvudet, hon förstod att han inte menat att hon skulle springa ut i vattnet då han ställt sin fråga angående om de skulle känna på vattnet. Hon slutade skratta då hon insåg att Alec stod kvar på stranden. Varför följde han inte hennes exempel och kastade sig i? Nyfiket simmade hon lite närmare honom utan att slita blicken ifrån honom.
"Är det någonting du vill berätta för mig?" undrade hon försiktigt, stannade en bit ifrån.


Blaze försökte skratta bort det hela. Sanningen var att han inte ens själv visste varför han blev så nervös plötsligt. Han antog att Jane hade den effekten på honom. Han tyckte ju mycket om henne och då ville han ge ett bra intryck av sig själv till henne. Han kanske dock tänkte lite för mycket på den saken, vilket resulterade i hans aningen klumpiga sätt.
"Jag är väl inte spänd?" sa han, fick det att låta mer som en fråga än ett konstaterande.