Magic Bounty (PRS)

Peter märkte lappen så fort han vaknade och efter att ha läst den skyndade han sig att klä på sig.
Sedan gick han i Annas rum och satte sig på sängkanten.
Han såg att hon var uppe och vaken och han log lätt.
"God morgon. Hur känns det?" sade han när han såg att hon kände sig i huvudet. Han tog henne om kinderna och vred på hennes huvud så att han kunde se själv.
En liten bula var tack och lov allt han kunde se och han pustade ut.

Anna tittade upp då han kom in och log svagt. "Bra...Tror jag. Det gör lite ont bara". Hon lät honom vrida på hennes huvud så han kunde studera hennes skada. "Du få?" frågade hon oroligt. "Du verkar bra nu...Är du det?". Hon hoppades det.
Hon såg maten vid sin sida och satte sig upp mer. "Jag hoppas killarna får problem...De förtjänar det" mumlade hon och slöt sina ögon igen och lutade huvudet försiktigt mot väggen bakom henne. "Det var så hemskt..Att se dem göra illa dig" sa hon med skakig röst.

"Din mamma helade mig, så jag känner knappt något nu", svarade Peter och hasade sig upp bredvid henne.
Han log sorgset och tittade på henne.
"Ledsen att jag oroade dig. Men att Sam skulle göra så... Jag menar, jag visste att han inte gillade mig, men jag trodde inte att han skulle gå så långt", sade han och fick ett argt ansiktsuttryck. Han avskydde Sam för att han låtit sina vänner göra så mot Anna, hans egna syster.

Anna nicakde. "Det var bra...Jag vill inte att du ska vara skadad". Hon tog sedan hans hand och suckade djupt. Hon kunde inte riktigt förstå varför hennes bror hade busat sina vänner på Peter. Hon visste att han bara ville skydda byn och sin familj, men det här var att gå för långt. Hon hoppades hennes föräldrar pratade med honom.
"Jag trodde inte heller det skulle bli såhär...". Hon lutade sig upp och kramade om honom och placerade en lätt kyss på hans läppar. "Nu äter vi och vilar lite, vi kan hålla varandra sällskap. Sedan kan vi gå till festen, inget händer oss där".

"Jag ser fram emot det", sade Peter och kramade henne tillbaka. När hon var upptagen med det passade han på att stjäla en macka från hennes tallrik och stoppa den i munnen. "Första regeln i djungeln, lämna aldrig mat obevakad!" utropade han och låtsades låta som ett hungrigt djur medan han fortsatte att krama om henne så att hon inte kunde ta tillbaka mackan. "Nu blir du av med din frukost!"

Anna log. "Jag med, jag älskar höstfesten, jag missade den förra året...Jag satt borta i staden då och bara drömde om den...". Då han tog hennes macka skrattade hon och försökte sno tillbaka den. "Hey! Ge mig min frukost!". Men hon hade mer. Hon lösgjorde en av sina armar och tog den andra mackan på tallriken och började äta.

Peter skrattade och rullade ner på rygg över hennes ben och svalde resten av mackan. "Tänker du gå tillbaka? Tillbaka till sandstaden?" sade han sedan och såg upp på Anna med sorgsna ögon. Han hoppades att hon skulle svara nej.
Han ville så gärna att hon skulle stanna, att de skulle köpa ett hus tillsammans, bilda en familj.
Han rodnade när han tänkte på en massa miniversioner av Anna springandes och skrattandes med blåa ögon.

Anna var tyst och funderade en stund. Hon ville inte tillbaka ärligt talat. "Nej" sa hon tillslut och log mot honom. "Jag tänker bo här nu. Det enda jag funderar på är hur jag ska få alla mina möbler och saker hit...Jag vill inte förlora dem...Jag kanske kan skicka Sam eller hyra något företag som hämtade hennes saker. Hon hoppades de kunde fixa det snabbt.
"Jag tänker inte lämna dig" log hon och kramade om honom igen innan hon lutade sig tillbaka mot kuddarna och åt lite mer. Hon blev snart mätt. "Jag hoppas kvällen blir trevlig...Att det blir mycket dans och musik".

"När sade du att det började?" frågade Peter, leendes efter hennes svar, och kollade på klockan som hängde ovanför dem. Den slog just två. De hade sovit länge.
Han hade höga förväntningar inför kvällen och hoppades att han inte skulle bli besviken.

Anna tittade på klockan och stod snabbt upp, nästan lite för snabbt. Hon vinglade till något. "Tre börjar musiken spela och Wilson har ett litet tal. Jag går och tar en dusch! Jag lovar att vara snabb så du också kan duscha!". Hon skyndade iväg till badrummet och låste dörren. En kvart senare kom hon ut nyduschad men torkad, hon hade en borste i handen och var klädd i en badrock. Hon skyndade till sitt rum och stängde så fort han lämnat det. Hon började genast borsta håret och fixa i ordning sig.