103 dalmatiner (Prs)

Jag log mot Cruella.
- Öh.. Ja jo, men borstarna har Ewan ätit upp.., sa jag lite skamset och kliade mig i håret.
- Jag kan cykla och köpa nya, sa jag sen.

Alonzo skyndade sig lite men blev dyngsur när han hade gått utanför huset. Han gick över bron och in i skjulet.
- Miss de vil? Är ni här?, sa han och gick runt för att leta. Skjulet var nytt för honom så han hittade inte så bra.

När jag kom hem så låste jag upp dörren och gick in. Jag började skratta då jag såg att uddan och alla åtta valpar satt innanför dörren. Det var en rolig syn.
-Jaså ni har vaknat nu,flinade jag och hängde av mig jackan. Jag tog av mig skorna och gick ut i köket. Jag packade upp hundmaten och kopplet. Jag ställde påsen med hundmaten i skåpet.
-Är ni hungriga?,sa jag. Jag tog upp den gamla hundmatspåsen från golvet och hällde upp lite i deras matskålar. Dem började genast äta. Jag log.


Cruella fnissade.
-Ja gör det du,sa hon och log mot Melwin. Sedan hörde hon Alonzo.
-Jag är i tvättrummet!,ropade hon och började torka puck med en stor handduk.

Jag nickade och hörde att Alonzo var här, han verkade sur på mig och jag hade ingen aning varför. Jag gick ut ur skjulet och mötte Alonzo på vägen, han såg surt på mig och gick förbi, jag suckade. Jag tog cykeln och cyklade hela vägen tillbaks till stan och stannade utanför djuraffären, jag gick in och såg en blond kvinna bakom kassan, jag hälsade glatt och hon hälsade tillbaks. Jag gick till hund-hyllan och letade efter dom billigaste borstarna. Miss de vil ville säkert inte ha billiga men jag hade inget emot lite billigare saker och dessutom skulle inte Cruella behöva veta priset. Jag tog tre borstar för 5 dollar och gick till kassan, hon tog betalt och gav mig kvittot, jag tackade och packade ner borstarna i en påse och gick ut till cykeln. Det hade nästan slutat regna men solen var kvar.

Alonzo gick till tvättrummet och fick syn på Cruella.
- Kan jag hjälpa med något miss?, sa han.

Jag kom på att jag inte visste vilken tid jag skulle äta lunch med Melwin. Jag tog upp min mobil och letade upp hans nummer som stod i listan av senast uppringda. Jag skrev ett sms till honom.

Hej. När skulle vi äta lunch? och vart? kram Becca


Cruella såg på Alonzo.
-Du får gärna hämta en sax,sa hon och log. Puck skulle behöva trimma pälsen lite. Det fanns några hårtofsar här och där som behövdes klippas bort. Cruella lyfte upp puck ur badkaret och torkade klart pälsen med handduken.

Jag satte mig på cykeln som såklart hade en blöt sadel pga regnet så det skulle se ut som att jag hade kissat på mig men struntsamma.
När jag var halvvägs hörde jag att jag fick ett sms men jag kunde inte svara på det när jag cyklade så det fick vänta lite.
När jag var framme ställde jag cykeln på det vanliga stället och gick in i skjulet.

Alonzo nickade och letade efter en sax överallt, men hittade ingen. Plötsligt fick han syn på mig.
- Vart finns det saxar?, sa Alonzo.

Jag ryckte till när jag fick syn på Alonzo i mörkret helt plötsligt. Han var lite skrämmande.
- Öh.. I den översta lådan inne i tvättrummet, sa jag.

Alonzo nickade och blängde på mig innan han gick iväg.

Jag satte mig i soffan och la mobilen bredvid mig och väntade på att han skulle svara. Det gick flera minuter och han svarade inte. Varför svarar han inte? Har jag gjort nåt? Fan..han kanske inte vill äta lunch med mig? Är det något fel på mig?



Cruella tömde ur vattnet ur badkaret. Hon log mot puck. Hon väntade på att få en sax.

- Jag är här nu miss de vil, sa jag och la påsen på ett litet bord bredvid Cruella. Jag hoppades att hon skulle bli nöjd med dom. När jag såg mig omkring märkte jag att skjulet såg förskräckligt ut, hur kunde hon ha velat köpa det? Och hur har hundarna ens kunnat bo här? Jag suclade, varför var inte Sven här? Allt blev så stelt och jag fick skämmas själv, Sven skulle ha livat upp stämningen ordentligt. Plötsligt kom jag ihåg smset, jag tog upp mobilen och läste, det var från Becca och hon undrade när vi skulle äta tillsammans. Juste!
- Äh.. Miss de vil? Skulle jag kunna få sluta halv 1 idag?, sa jag osäkert.

Alonzo såg surt på mig, han tyckte inte alls det var passande att inte jobba som man skulle, men han skulle åtminstånse alltid hjälpa Cruella.

Jag suckade. Han hade säkert glömt mig. Han hade nog mycket på jobbet. Jag slog på teven och slötittade lite på ett barnprogram.

Cruella log. Hon började borsta och klippa Pucks päls.
-Dem här borstarna duger utmärkt,sa hon. Hon klippte puck så att pälsen blev jämn och fin.
-Jag skulle behöva hjälp till fem idag av dig,sa cruella och såg på Melwin.

Jag suckade.
- Jag kam hjälpa till mer imorrn, jag måste gå idag.., sa jag och hoppades att hon skulle låta honom, annars kanske Becca skulle bli sur eller besviken och tro att jag skiter i henne.

Alonzo orkade inte höra så han gick därifrån och städade undan lite.

-Okej,kila iväg du,sa cruella och log. Hon fixade klart puck och började sedan tvätta en annan hund.

Jag suckade och la mig ner i soffan.