The one that got away

Andrew drog henne bara närmare sig och slöt ögonen. "Så lite så...du gör så mycket för mig" mumlade han. Hon var nära honom, var vänlig. "Jag rakade mig lite ändå, och försökte klippa mig lite" mumlade han sedan. Han kände sig fräschare.

Saphira såg upp på honom och skämdes att hon inte märkt något. Men hennes ångestattack och sedan maten hade tagit mycket på henne.
"Du blev fin." sa hon mjukt och rörde vid hans skägg, det var fint.

Andrew log. "Tack..". Han kramade om henne lite mer och såg sedan på tv:en. Det var något musikprogram, man tävlade. Han tyckte alla var lika bra förutom några som var dåliga men domarna verkade ha helt andra åsikter.

Saphira drack upp teet och snart blev hennes ögonlock tyngre och tyngre. Tillslut hade hon somnat, hon sov lutad mot honom. Hon hade ett svagt leende på läpparna och verkade lycklig och lugn för en gångs skull.

Andrew sa inget mer utan bara kollade och märkte inte fören efter en stund att hon somnat. Han log svagt och tog sig försiktigt upp och lyfte henne i sin famn. Han bar henne till rummet och bäddade ner henne i sängen innan han gick till sitt egna rum och la sig och försökte sova.

Saphira sov tungt, men snart började hon röra sig och kvida tills hon i sömnen fann draken och somnade igen. Hela hennes kropp var slut av dagens ansträngningar, hon var psykiskt trött.

Andrew somnade efter ett tag. Han sömn blev som vanligt fylld utav mradrömmar. Han kastade sig fram och åter i sängen, kved och mumlade. Tillslut satte han sig upp med ögonen vidöppna. Han hade en annan blick, den galna. Han tog sig upp ur sägnen, han hade bara sina boxers nu och gick till köket. Han tog fram en lång vass kniv ur en låda och gick sakta mot Saphiras rum.

Saphira hade inte märkt något. Hon hade sparkat av sig täcket i sömnen och låg som en liten boll med draken i sin famn. Hon såg ut som en liten flicka som behövdes tas omhand. Tröjan hade åkt upp och hennes magra rygg och revben syntes, kanske något mer kunde skymtas med....

Andrew såg på henne från dörren med kniven i sin hand. Han hade ett tomt uttryck förutom de galna ögonen. Han tog några steg in och skulle just höja kniven då han återfick något av sina rätta sinnen. Han drog sig förskräckt tillbaka och gömde snabbt kniven bakom ryggen innan han backade ut. "Vad håller jag på med?" mumlade han argt till sig själv innan han la kniven i köket igen och la sig i sängen. Han ville inte skada henne, men ibland kunde han inte kontrollera sig.

Saphira bara vände på sig i sömnen mumlade något och somnade om. Hon hade inte märkt något och tur var väl det, annars skulle det lilla förtroende mellan dem grusas med en gång.