The pie club prs

Angelina:
Jag ställer mig upp och tar ut ett päron ur mitt skåp.
Jag stänger dörren utan att se på den. Sen sätter jag mig på en bänk och äter av det.

"Okej." sa Paige till Kayla. Haley började stirra på de två flickorna som inte hade sagt något ännu. Hon stirrade nog på dem i tio sekunder innan hon öppnade munnen och sa något.
"Vad heter ni?" frågade hon nästan lite utmanande. Paige tittade skumt på henne och fick en liten rynka mellan ögonbrynen.

Angelina:
Jag går mot dörren för att komma iväg från skolan.
Jag tar i handtaget och tar för att öppna men det går inte... Jag sliter i dörren men den går inte upp. Jag springer till framsidan och försöker öppna den dörren även den går inte upp. Jag springer till nödutgången där uppe men även den är låst. Jag springer ner igen till den lilla tjej gruppen och säger
" Vi är inlåsta..."

(Alice Weasley, heter inte din karaktär Angelina? o.o)

( jag lyckas ALLTID skriva ett annat namn i roll spel... ändrat nu )

(Haha, det händer mig med x) )

( hahaha c: )

Lucy ~
"Lucy", säger jag lite paff då haley verkar väldigt.. Energisk.
Plötsligt kommer en tjej och säger att vi är inlåsta.
"VA?!"

Angelina:
"Ja!"
Säger jag lite halvt desperat
" Ingen av dörrarna går att öppna inte ens nödutgången! Dessutom finns det ingen teckning här efter 5 så vi kan inte ringa!"

"Lucy, fint namn!" sa Haley förtjust. Paige suckade högljutt. Inlåsta. Fast Paige och Haley trodde ju redan att de var helt inlåsta. Så alltså var de inlåsta igen.
"Vänta... Är vi inlåsta?" Haley ställde sig upp från bänken. Och tittade dramatiskt runt på alla i rummet. Hon drog ett djupt andetag och sa, "Hurra, jag får stanna uppe hur länge jag vill för mamma kan inte tvinga mig att sova!" Hon log brett. Paige tog tag i hennes tröjärm och tittade upp på henne.
"Haley brukar inte din mamma jobba till sent på natten?"
"Joo, det är sant."
"Så varför sa du så då?"
"För att det är vad alla normala tonåringar skulle tänka!" sa Haley och log ännu större. Paige suckade och tittade medlidsamt på henne. Paige mumlade något om att det inte alls var det normala tonåringar skulle tänka på allra först. Haley ignorerade henne och satte sig ner igen. Paige förstod ändå inte. Hon skulle aldrig riktigt förstå henne, inte någon annan heller från den delen. Hon suckade. Paige lade en hand på hennes axel och log. Paige skulle kanske aldrig kunna förstå henne men hon kommer alltid att stå vid hennes sida. Haley log.