Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack såg på hennes knogar och rörde försiktigt vid dem. "Du får ta hand om det då vi kommer tillbaka, du kan göra illa dem rejält...".

Sabina skakade på huvudet och drar tillbaka dem.
"Nej, jag slutar då jag spräcker dem." sa hon häftigt och for upp i plötslig ilska, varför visste hon knappt då han bara varit vänlig.
Men han hade börjat komma för nära inpå henne och det gjorde henne rädd. Att han skulle komma under det hårda skalet.
"Bäst att vi ger oss av, det kommer regnmoln." sa hon hastigt och rädsla syntes i ögonen samt en undergrävd ilska.

Jack såg på henne för en sekund rädd, för hennes undertryckta ilska som säkert kunde komma fram när som helst. Men han tryckte tillbaka det och nickade sakta. "Ja miss". Han plockade i sakerna i korgen och la filten där i också innan han satte fast den på hästen och hoppade upp.

Sabina hoppade snabbt upp och satte av i en vild och farlig galopp, en galopp som kunde kosta henne och hästens liv. Sabina ville bara bli av med alla känslor, all ilska allt det svarta inom henne.

Jack försökte komma ikapp henne. "Miss! Ta det lugnt" ropade han fram till henne då han var en bit bakom henne. "Vi har gott om tid, tänk på hästen".

Aravis tvärstannade då hennes hov fastnat i en hålighet i marken. Hennes ryttarinna flög av hästen och landade tungt på marken. En smärta slog upp i bakhuvudet och Sabina log, hon kanske skulle dö nu? Troligen inte, hon satte sig upp och kände sig rejält yr och kom på att Jack skrikit något åt henne. Hon känner på bakhuvudet och det var klibbigt av blod. Hon ställer sig upp på ostadiga ben och försöker ta sig till sin häst.
"Aravis" kved hon hjärtskärande och ångerfullt.

Jack kände hur hans hjärta hoppade över ett slag då hästen fastnade och Sabina flög av. "Miss!" skrek han och hoppade av då han var framme. Han synade snabbt hennes bakhuvud. "Miss! Varför kunde ni inte lyssna på mig" kved han och drog med henne till sin häst. "Här, sitt bakom mig och håll fast, du kan ha slagit något rejält".

Sabina såg skrämt och vaksamt på honom. Var han orolig? Nej, det var inte möjligt, troligen bara orolig för sitt jobb.
"Nej, Aravis." sa hon och gjorde sig fri föll på knä vid sin älskade häst som betydde mer än sitt eget liv och hjälpte henne loss.
"Hon haltar, klarar hon sig?" sa hon oroligt till Jack och blev blekare för var sekund, hon såg ut att förlora medvetandet snart.

Jack såg på henne och sedan snabbt på hästen. "Kan hon gå klarar hon sig" sa han bara och brydde sig faktiskt inte om hästen för stunden. "Kom nu miss! Hoppa upp på min häst och så leder jag hem båda hästarna, du måste hem i säng!".

Sabina kved för Aravis skull och talade om bra doktorer för henne. Det var hjärtskärande att se, mest att någon verkligen betydde så mycket för Sabina. Men hon gjorde som hon blivit tillsagd, förstod inte vad han tjatade om. Det var då hon kom upp på hästen hon märkte det, hela världen snurrade, hon tog tag i Jack, innan allt blev svart.