The living dead(Dragon Fantasy)

Hon tog emot vattenflaskan och drack girigt.
"För de orden du sa, att allt var ditt och du bestämde, sedan gjorde du mig illa och knuffade mig. Fattar du inte att jag levt i ett sådant förhållande, jag vill inte tillbaka till det helvettet igen." sa hon och mötte öppet hans blick, ville se hans reaktion.

Mark såg skamsen ut men mötte hennes blick. "Jag ville bara få dig att vila, jag menade inte att göra illa dig..." sa han med grumlig röst och såg tillslut ner och dolde ansiktet i händerna. Han hade verkligen förstört allt. "Förlåt mig.. Jag ska gå". Han hade ju gjort henne illa...

Alex skakade på huvudet, fann balansen och drog sig upp. Hon stapplade de få stegen fram till honom.
"Jag vet det nu, men inte då. Du kunde inte veta hur jag skulle reagera." sa hon mjukt och kramade om honom, hon hade saknat det.
"Om du går, ta mig med." bad hon och la huvudet mot hans nacke.

Mark förvånades av hennes ord och kramen. Han tog bort händerna och la armarna om henne. "Jag lovar, men det tar nog några dagar innan jag kan gå tillbaka och kolla". Han hoppades ingen död kommit in i stugan. Han kramade om henne mer och satte huvudet mot hennes.

"Ta mig med, jag har all mat förutom kött till vintern, men det kan vi jaga." bad hon och det var nästan så att tårarna trängde fram.
"Fast jag kan inte gå på någon dag." sa hon sedan erkännande. Att hon lyckats samla all mat, ved och att klättra var förvånansvärt i hennes skick.

Mark smekte lugnande hennea hår. "Jag ska ta med dig, var lugn. Men du måste vila". Han hjälpte henne till sängen och satte sig ner.
"Du kan inte tro vad jag saknat dig" mumlade han sedan en aning generat. Han drog handen genom håret.

Motvilligt men utan protester följde hon med till sängen och satte sig där. Benet behövde vila, han hade rätt.
"Jag har saknat dig med, inser det nu då du inte är en hemsk man." sa hon sakta och tog hans hand i sin

Mark kramade om hennes hand. "Jag hoppas jag inte är hemsk...". Han satt sedan tyst en stund. "Jag önskar jag inte blivit så arg...". Han hade förstlrt med det.

Alex nickade tungt, vad mer skulle hon säga?
"Du kunde inte veta." mumlade hon bara, lutade sig mot honom.

Mark suckade. "Jag borde varit bättre ändå". Han satt lutad mot henne med en stund. "Du är så otrolig...Jag förtjänar inte att sammarbeta med dig" mumlade han sen. Han hade skjutit henne till att börja med.