PRS

Jag suckade och såg på Violettes bandage på hennes hand.
- Vad har du gjort med dig hand?, frågade jag lite oroligt och pekade på den. Jag visste inte något bättre att säga. Jag hoppades att hon inte skulle få något raseri utbrott på mig igen. Jag ville inte bråka med henne. Det var så hemskt.

Jag suckade. Jag såg också ner på Handen. Skulle jag berätta vad jag hade gjort? NEJ! Då skulle hon Tro att vi var bästisar igen, fast det kunde hon ju inte Tro bara för att jag svarade på en enkel fråga? Eller? Jag såg upp på henne.

" jag..jag, stammade jag.

Fan Violette! Skärp dig! Visa dig stark!, tänkte jag

" Jag släckte en cigarett mot handen, sa jag mörkt.

Varför gjorde hon det? Var hon helt dum i huvudet och psykiskt störd eller? Nej, det var nog ett misstag, försökte jag intala mig själv, men jag lyckades inte så bra.
- Varför gjorde du så? Det är ju farligt, du måste visa det för en läkare. Sade jag och såg Dean och Oliver komma mot oss. Jag ville inte att de skulle komma nu. Jag ville prata ifred med Violette. Jag ville verkligen få henne tillbaka, och jo, jag visste ju att det inte var det enklaste.
- Är ni sams nu eller?, frågade Oliver och såg på mig. Varför såg han på mig? Se på Violette istället, det är henne du ska gilla, det är ni två som borde vara tillsammans, inte vi, tänkte jag för mig själv och blängde på Oliver lite.

Jag öppnade munnen för att svara men just då kom Dean och Oliver gående. Jag suckade. Varför skulle dem komma nu? Kunde vi inte få vara ifred?

" Skit i det, mumlade jag och gick därifrån med tårar i ögonen. Jag kände mig pressad. Jag ville inte berätta inför Oliver och Dean. Det hade räckt att berätta det framför Ewan bara.
Jag gick längst korridoren och kämpade för att hålla tillbaka tårarna.

Jag blängde på Dean och Oliver och gick efter Violette. Oliver gjorde ett försök för att följa efter, men jag vände mig ilsket om mot honom
- Följ inte efter!, sade jag argt och gick till Violette. Jag hörde Oliver mumla något, men kunde inte uppfatta vad.

Jag kände hur tårarna brände på bakom ögonlocken. Jag skyndade mig och gick mot toaletterna. Plötsligt föll en tår ner och landade på mitt linne. Jag hade svikit mig själv. Jag hade lovat mig själv att inte gråta, men jag kunde inte hålla mig längre. Nu grät jag.

Jag lade försiktigt ena armen om Violette.
- Förlåt för allt, jag har varit helt dum i huvudet och ett svin, jag erkänner. Du kan få din Oliver, jag gillar inte honom. Sade jag och kände nu att mina tårar också rann ner för mina kinder. Jag bet mig i läppen och såg på Violette. Jag önskade så att hon skulle förlåta mig.
Den salta smaken av tårarna fick mig att må illa.

Jag lutade mig mot Ewan. Jag hade saknat henne.

" Det är försent.. Det är dig som Oliver är kär i, snyftade jag.

Jag såg upp mot henne. Våra blickar möttes. Det kändes som att vi aldrig ens hade bråkat. Jag började torka bort tårarna med min arm. Sminket hade kletat ut sig över mina kinder.

Jag skakade på huvudet.
- Han pratar helatiden om att jag borde gå och säga förlåt till dig och bli sams med dig. Sade jag och torkade mina kinder med tröjärmen. Jag var så glad att Violette inte var arg på mig. Iallafall inte nu. Oliver och Dean kom och stod vid dörröppningen till toaletten. Oliver brast ut i ett stort leende. Han hade tydligen hört allting med Dean och han skakade på huvudet.
- När jag hörde att du skulle gå med Dean frågade jag Ewan istället, jag skulle först fråga dig. Sade han och såg på Violette.

Jag såg på Oliver. Menade han allvar? Jag snyftade till.

" Nej! Jag hörde dig säga till Ewan att jag är dum i huvudet!, snyftade jag. Tårarna började rinna igen. Jag suckade och fortsatte torka dem.

" Du kan vara med Ewan, sa jag