The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia rynkade missnöjt på pannan och tog snabbt tillbaka flaskan och drack en sista klunk innan hon ställde ifrån sig den. Hon slöt ögonen och lutade sig mot Mark.

"Envis är du." muttrade Mark konstanterande och drog henne intill sig. De hade ett bra gömställe och Lia behövde vila foten så de fick stanna dagen och kvällen ut, tänkte han och drack mer.

Lia log lite svagt och borrade in ansiktet mot hans axel. "Kanske det". Hon började mer vara sig själv då hon inte var lika rädd och förvirrad längre.
Hon avbröts av sina tanker på grund av smärtan i foten och försökte tänka på något som överträngde det. Hon kom och tänka på kvällen innan och log större innan hon plötsligt blev orolig. "Mark...Gillar du mig?". Hon hade sagt att hon älskat honom, men han hade inte sagt något. "Jag menar...som älskar?" undrade hon svagt.

Mark stirrade på henne och en rädsla tycktes skymma i hans ögon. Han tog en klunk och funderade, han ville ge henne ett så gott svar som möjligt.
"Jag vet inte, jag vet inte hur det känns älskar är bara ett ord som ord man hör i sagorna jag vet inte vad det är." började han och tog ytterligare en klunk.
"Men jag har alltid gillat Johannes här mer än någon annan och med dig.......det känns annorlunda, så kanske det är älskar." sa han fundersamt och såg på henne hoppades att hon skulle ha svar.

Lia nickade sakta, hon förstod och det var inte som hon fruktat. "Älska är när man gillar någon otroligt mycket, man sätter den personens behov framför en egen och vill bara vara med den" försökte hon förklara, så tyckte hon. Hon böjde sig upp och kysste lätt hans kind, den var lite raspig.

Mark nickade och såg fundersam ut.
"Fast det måste finnas olika sorters kärlek då. Om det är som du säger älskade jag Johannes och gör det än." sa han och smärta syntes i hans blick.
"Vi sov samman för att finna värme och tröst, men jag skulle aldrig göra mer, inte som med dig." sa han och böjde sig trevande fram och satte en kyss på hennes panna, det kändes bra att göra det.

Lia nickade sakta. "Ja...Jag älskar mina föräldrar, och mina vänner....". Hon log då han kysste hennes panna. "Men sedan kan man älska någon som man vill gifta sig med den, dela sänh".

Mark stirrade på henne som hon var från en annan planet.
"Vi tar det lite lugnt med allt det där va?" sa han nästan förfärat och han såg skrämd ut innan han snabbt dolde känslorna. Hade han haft lätt för att rodna hade han gjort det nu, men tack och lov syntes det inget.

Lia skrattade mjukt. "Ja dumbom, jag vill nog vänta något år minst". Om de kom därifrån då. Hln gäspade lätt, utmattad som hon var och slöt ögonen.

"Ta det lugnt bara." mumlade Mark och drog henne in i sin famn då hon somnat och snart som även han tungt.