The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solara höjde blicken och såg in i hans ögon hon visste inte vad hon skulle säga.
"Jag....." hon avslutade inte meningen utan slöt lätt ögonen, yrseln gjorde sig påmind och hon tog tag i väggen.
"Jag vet att det låter konstigt, men vi känner varann." sa hon och höll ögonen på honom, han var lika vacker som hon mindes. Kanske något magrare? Eller kanske inte, inte äldre men han var ändå vampyr. Fast det gått tre år syntes det inte.

David såg lite bekymrat på kvinnan. "Känner vi varandra?" sa han lite förvirrat och steg åt sidan. "Kom in, det är kallt ute". Han stängde dörren om dem. "Medan ni berättar med vad ni vill så kan ni få lite kaffe".

Solena kom in och satte sig i hans soffa som hon kände stället, vilket hon gjorde. Hon kröp upp i hörnet och rös till hon frös så, men ren och hel var hon i alla fall.
"Jag tar gärna kaffe." sa hon och bara nickade jakande åt att de kände varann.

David gick in i sitt kök och satte på kaffet och tog fram två koppar. Han hällde upp åt dem då det var klart och kom in och satte sig vid henne och gav henne ena koppen.

"Tack" sa hon och värmde händerna på muggen, hennes handleder som nu blev synliga var farligt smala och under den vita huden syntes blodådrorna.
"Vi kände varann." började hon men sänkte blicken hon visste inte hur hon skulle fortsätta.

David studerade henne och drack sakta sitt kaffe. "Jaså?" mumlade han sedan. "Hur då?" frågade han sedan och la huvudet lite på sne.

"För tre år sedan....." började hon men avslutade heller inte denna mening utan tog fram halsbandet hon hade gömt under tröjan.
"Vi hörde hop en gång i tiden, David." sa hon och såg på honom med ögon matta och präglad av sorg.

David såg chockat på henne då hon tog fram halsbandet och tog fram det. "Men...Hur...Jag..." Han stammade fram orden och bara såg förvirrad ut då det brände till i halsen igen och det blev svårt att koncentrera sig. "Jag förstår inte...".

(Vi kanske kan snabbspola då hon förklarar xD)

(Japp xD)

Solena hade förklarat allt, hon kunde ge honom en dryck att minnas allt men nu satt hon bara i ett hörn av soffan darrande av gråt och tårarna rann ner för kinderna. Hon hade inte berättat hur hon haft det, hon hade inte orkat.

David stirrade chockat framför sig då hon berättat och lät kaffekoppen falla till marken med ett kras. Han sen lite tveksamt på Solena innan han la en arm om hennes axlar. "Jag...minns inte dig så bra...":