(ORP) Demonernas krig

Annie:
"Säger jag inte", jag la armarna i kors och kollade på ängeln.
"Vad ska du föreställa? Någon slags 'skyddsängel'?", jag fnös och vände på klacken och gick tillbaka till byn.
Jag såg Alex gå ut ur byn och det såg ut som om han hade ett grått moln hägnade över huvudet. Jag halv-sprang till dem.
"Jag såg en ängel och en människa", sa jag. Alex moln försvann och förvandlades till nyfikenhet och oro.
"Var?", frågade han och granskade mig för att se om jag ljög.
"Där borta", sa jag och pekade.
"Hmrh...", sa han och började gå ditåt.

Clary:
Jag fortsatte gå, när jag plötsligt kände en konstig känsla i magen. Det kändes varmt, och kittlades. Och helt plötsligt började jag skratta. Jag var överlycklig, när jag egentligen borde vara jätteledsen. När jag tänkte på min bror, tänkte jag att jag skulle träffa honom i ett annat liv. Sen tänkte jag på en speciell person. Jag började genast rodna, och slutade skratta.

Kia

Jag återgick till att trösta Tawny.

Alex:
Jag och Annie kom fram till ängeln och människan.
"Jag vill bara tipsa er om att fly, komihåg, vi har inte varit här", sa jag hotande och spände blicken i dem.

Clary:
"ALEX!", ropar jag.

Kia

"Jag går när jag vill gå!" Fräser jag. "Och vilka har inte varit här?" Undrade hon slugt...

Alex:
Jag tryckte henne mot trädet med handen runt hennes hals i ett lätt grepp.
"Det här är ingen lek, tösen", fräser jag innan jag släpper henne och vänder mig om.
"Dö om du vill", säger jag kyligt och går tillbaka till Clary eftersom jag hört henne ropa.
"Mm?", svarar jag.

Clary:
Jag rodnar när Alex kommer. Jag måste, tänker jag. Måste måste måste.
"Jag...Jag...Jag har lite speciella känslor för dig", hör jag mig själv säga.

Kia

"Dö, Låter frestande..." Viskar jag sorgset.

Alex:
Jag log ett varmt leende mot henne och tog hennes hand med en lätt beröring.
"Speciella känslor? Jag känner kärlek", viskar jag och smekte hennes kind.