Duddley, kär i en… häxa?

På wikin står det faktiskt renblod eller halvblod

jaja det var ett tag sedan jag läste böckerna......

Alltså jag har ingen aning, så jag hoppas att det är ok om jag bara kör på som jag skrivit.

Självklart! Blev bara irriterad och var tvungen att kolla upp för att tillfredsställa mig själv, och då skrev jag det här också

Mina damer, ett nytt kapitel.
Ps. Slutet blev lite snabbt skrivet, så det är inte 5 stjärningt om man säger så.

Cho och jag gick mot dungen tillsammans. Våra fingrar var lätt inflätade med varann och gungade medan vi gick. Mina sår hade slutat att blöda, men det gjorde fortfarande ont.
"Kommer du ihåg vad som hänt?" Frågade Cho.
"Inte någonting. Jag stod och väntade på dig när allting blev konstigt. Jag vet inte ens hur jag ska förklara det. Det bara, eh, jag vet inte. Allting blev bara hopplöst, som att jag fick en tillfällig chock av depression. Eller något."
Cho gick i tystnad.
"Det låter helt dumt i huvudet, eller hur?"
Hon skrattade lite lätt. "Bara lite grann"
"Men konstiga saker hände bara, jag kommer inte ihåg något, jag skadade mig på något sätt, och jag fick hallucinationer"
"Sa du hallucinationer?"
"Ja typ, eller, jag fick dem som i drömmar som kändes väldigt verkliga"
Cho såg ut som att hon började tänka väldigt djupt. Hennes ögon blev suddiga och hennes ögonbryn spände sig.
Jag böjde mitt huvud ner och viskade i hennes öra. "Någon hemma?"
"Mhm" mumlade hon och vände på huvudet så våra näsor nuddade varann. Hon log och minskade avståndet mellan våra läppar. Som om att min hand var på autopilot la den sig på hennes kind. Jag kände hur hon log, samtidigt som hennes hand tog tag i mitt hår.
Det var hon som avbröt först.
"Om du dör av att dina sår blir infekterade får du inte skylla på mig" sa hon med hennes läppar centimeter får mina.
"Okej" mumlade jag medan jag hade mina läppar mot hennes tinning.
"Men, hur hittade du mig?" Frågade jag som att vi började gå.
"Jag blev sen för att min mamma och jag hade ett.. Ett argument. När jag var framme låg du på marken helt blodig. Är du säker på att du hade hallucinationer?"
"Ja, det är jag. Vad är det med det?"
"Jag tror bara att jag läst om det någonstans." Sa hon fundersamt.
"Verkligen?" Sa jag tvivlande. "Det står i böcker om hur man blir tillfälligt deprimerad, får sår som bara dyker upp och hallucinationer?"
"Jag sa inte att de var lätta på att få tag på" svarade hon med ett halvt leende.
"Smartass..." Mumlade jag.
Cho bara fortsatte gå och räckte ut tungan.
"Moget" sa jag och besvarade leendet.
"Detsamma"
Jag himlade med ögonen och såg hur dungen började visa sig framför oss.

När Cho hade tagit hand om mitt sår på panna, lindat in min arm och klagat på att jag varit 'gnällig' om att det hade gjort ont, och dagen gått på så började vi gå tillbaka. Det var nu ännu kallare än de tidigare kvällarna, och vindarna blev kallare.
Cho och jag gick och höll i handen.
"Du Cho" började jag.
"Mhm"
"Mina föräldrar tycker inte om att jag är med dig."
"Inte förvånade"
"De vet inte ens att vi... Vad är vi ens? Kan man säga att vi är ihop?"
"Kan man väl"
"Jag har inte berättat det iallafall, jag är rätt så säker på att de skulle skaffa hemalarm om jag sa det"
"Så berätta inget"
"Jag antar det"
Vi stod nu framför mitt hus och kollade på varann.
"Du vet att sommarlovet är snart slut, eller hur? Det är bara några dagar kvar" sa Cho.
"Jag vet. Men vi kan fortsätta vara tillsammans, det kanske blir jobbigare med skola och allt sånt men vi kan nog klara det"
"Dudley, det är något som jag har planerat att berätta" sa hon med oro i sin röst. "Det är så att-"
Helt plötsligt hörde jag hur en dörr drämdes upp och en människa gå med snabba steg ut. Jag vände mig om och såg min mamma komma mot oss med ilskna steg.
"Mamma?"
"Du," sa hon och pekade på mig "in i huset, omedelbart. Och du" sa hon och vände sig mot Cho "om du vet ditt eget bästa går du härifrån nu"
"Mamma" började jag.
"Nej" avbröt Cho "jag förstår, jag går nu"
Jag såg hur Cho började gå iväg medan min mamma drog mig in i huset. I vardagsrummet väntade min pappa sittandes på soffan.
Jag satte mig ner i en fåtölj mittemot soffan.
"Dudley" började Vernon. "Vi har sagt att vi inte vill att du ska ha umgänge med den där flickan."
"Hon heter Cho"
"Men eftersom att du inte lyssnat på oss, får vi helt enkelt inget annat val" fortsatte Petunia som att hon inte hört mig. "Vi ska flytta härifrån, din pappa och jag har hittat ett hus i en annan stad. Vi flyttar imorgon."
"Va?!" Skriker jag. "Nej! Absolut inte!"
"Jo, vi har redan packat dina grejer."
Jag reste mig upp och sprang ut genom dörren.
Det kan inte vara sant det kan inte vara sant

Jag sprang mot dungen, och hoppades på att Cho inte kunde kommit långt. När skogen började gick jag istället för att springa.
"Cho!" Ropade jag. Inget svar. Jag gick längre in i skogen och fortsatte ropa. Tillslut hörde jag en röst besvara mig.
"Dudley?"
Jag såg henne stå längre fram och kolla på mig. Hon kom fram till mig medan skuggorna från träden dansade över hennes ansikte.
"Vad gör du här?"
"Mina föräldrar-"
"Dudley" avbröt hon mig. "Jag måste berätta vad jag tänkte säga tidigare."
"Vad?"
"Nu när sommarlovet är slut, har jag ingen användning av dig längre."
Jag var helt stum. "V... Vad menar du?"
"Jag använde dig som en distraktion. Något för att inte ha tråkigt under sommaren. Allting jag någonsin sagt till dig om mig har varit en lögn. Men nu är sommarlovet slut och jag ska tillbaka till skolan där mina vänner finns. Så det som du trodde fanns mellan dig och mig är över, även det egentligen inte fanns någonting. Så därför vill jag att du lämnar mig ifred, och raderar mitt nummer."
"Så allting var bara ett spel?" Sa jag utan att kunna kolla på henne.
Folk säger att man inte ska fråga saker man inte vill ha svar på, för oftast vet man redan svaret. Jag önskar att jag inte hade frågat den frågan.
"Ja."

Neej! Dumma, dumma Cho!!!! Är det slut nu?

Nej! D:

Omg
Cho jag hatar dig,
Pinez 14 jag hatar dig,
Det här är säkert Harrys fel -.-'
ALLA SKYLLER PÅ HARRY - VI HATAR HARRY - BORT MED HARRY - NU GÅR JAG PÅ TOA!!
Vilken fin dikt ♥ Det är en ära för er att få läsa den :*

Klant.