The marauder's map [SV]

Skriv mer

ÄLSKAR DET MED STORA BOKSTÄVER ♥

Bääst! Och när dom kallade varann för efternamnen dog man bara lite innombords ;(

Suuper!!! Mer mer längtar såååå♥

Hej hej gott folk!
Undrar om ni tycker jag skriver för långt, för kort, lagom?
Något jag kan förbättra?
Något?

Kapitel 20 ~ Sida 224
Jag sätter mig framför brasan och drar upp de två ton läxor vi simmar i.
Tyst mumlar jag några ord och tackar någon yttre makt för att inte någon blev skadad.
Jag drar tag i en av mina kolsvarta hårslingor och färgar den turkos.
Först blir den tvärt ändrad, men jag jämnar ut färgen så den blir bättre.
Utan att ändra tillbaka släpper jag in den i resten av mitt hår.
Jag rullar slött på mina ögon för att hålla mig vaken.
Utan att tänka närmare på varför börjar jag tänka på Remus.
Varför han beter sig som han gör, varför han gör det nu, allt. Men speciellt en sak. Vad han gjorde mot Te.
Jag såg Te när han var sjuk.
En bild av Te på sjukhusflygeln poppar upp i mitt huvud. Jag kan nästan känna staken av såren han fick.
En sur uppstötning bränner i halsen på mig och jag räcker äcklat ut tungan.
Jag lutar mig bakåt i fåtöljen och kollar in i elden. Det ser ut som om lågorna leker med varandra. Den ena äter upp den andra för att sedan bli slukad av en tredje.
Jag slutar koncentrera mig på elden och koncentrerar mig på läxorna istället. Jag kommer ändå behöva vara uppe över tolvslaget.

Två timmar efter midnatt vaknar jag igen.
Elden har nästan slocknat, det är bara lite glöd kvar.
Jag kollar ned på mina halvfärdiga läxor. En av mina böcker har ramlat ned på golvet, så jag böjer mig ned för att ta upp den.
Boken är uppslagen på sida 224, varulvar. Jag kan inte minnas att jag läst om varulvar, så jag antar att den ramlat ned och lagt sig så.
Jag tar upp boken och packar ned den och de andra i min väska. Väskan blir så tung att jag tror min arm kommer att gå av så jag dunsar ned på fåtöljen igen.
"Vem där?" ropar någon. Jag fryser mitt i en rörelse.
Jag funderar på att svara, men står helt tyst och stilla.
"Vem där?" ropar en annan röst.
"Kom James", säger den första rösten. "Vi har ganska lite tid."
"James?", säger jag och reser mig upp så jag är fullt synlig.
Förbluffat ser jag att rummet är tomt.
"Vart är ni?", frågar jag slugt. Jag ställer mig i en letande pose.
Det här kunde vara ett bra ögonblick att få reda ut vad de hållit på med i alla år.
Porträttet svänger upp, men jag ser fortfarande ingen i rummet.
Jag står upp flera minuter innan jag ger upp.
Uppgivet sätter jag mig ned igen och tänker på något mamma sa när jag vaknade på nätterna;
"Varje gång du vaknar på nätterna är det nån som drömmer om dig."
Jag ler lite och som kedjeeffekt kommer jag att tänka på att jag inte skrivit hem på nära två månader.
Jag krafsar ned en sammanfattning av året på ett papper och skickar iväg den till mamma och pappa.

"Ser ut som om det blir plugg-lördag", säger Lily när hon ser alla mina läxor.
Jag nickar matt. Jag somnade i fåtöljen och sov ganska dåligt hela natten.
"Du skjuter alltid upp allt", suckar hon.
"Kan jag få hjälp kanske?", frågar jag.
"Nej," hon skakar på huvudet," inte idag."
"Snälla?" Hon skakar på huvudet igen så jag suckar.
Typiskt Lily.
"Frukost?", frågar Peter. Först tänkte jag tacka nej, men min mage knorrar så högt att jag tror man skulle kunna höra det en mil bort.
"Ska bara lämna mina saker", säger jag. "Och kanske byta kläder." Peter skrattar lite.
"Gör nått åt ditt hår, det är turkost", säger han.
"Tänk om jag vill ha det så då?" Jag lyfter på hakan och går (ironiskt) högdraget ut ur rummet.

När jag ställer mig framför golvspegeln iklädd rena kläder känner jag mig faktiskt ganska snygg med turkosa toppar - något jag redan nu känner att jag kommer att få ångra - så jag låter det vara så.
Som vanligt när jag ställer framför en spegel kollar jag mina ögon. Isande blå. Fortfarande.
Vad behöver jag göra för att bli av med den färgen?, tänker jag och går ned till Lily och Peter för att äta frukost.

Vi möter Te i stora salen. Han sitter redan vid Gryffindor-bordet och läser en bok. Jag sätter mig bredvid honom
"Hej", säger jag. Jag lutar mig över mot Te för att se vad han läser, men jag hinner bara uppfatta sidnumret 224 innan Te stänger igen den med en smäll.
"Gomorron", säger han.
"Vad läser du?", frågar jag.
"Läxa bara", svarar han undvikande.
"Nähä du, de är på 144-152." Jag ger honom en jag-har-rätt-du-har-fel-känn-dig-ägd-blick. "Ge mig boken."
"Nej." Han drar den utom min räckvidd.
"Okej, jag kollar i min egen." Doften av stekta ägg letar sig in i min näsa. "Sen."
Vi äter våran frukost och gör sen läxor hela dagen.

"Hur kommer det sig", frågar jag sent på kvällen när alla läxor är avslutade, "att alla regniga dagar lyckas vi tajma läxor? Jag klagar inte, det är underbart!"
"Jag har mitt Ö i spådomskonst", skryter Lily. Själv tar jag inte kursen.
"Det beror säkert på det", säger Peter ironiskt. "Kan vi göra nåt kul nu?"
"Som vad?"
"Det är lite kallt för att gå ut, plugga har vi redan gjort, ingen är på sjukhusflygeln. Vad kan man mer göra på det här stället?", säger Te. Det slår mig att vi inte gjort nåt annat på Hogwarts.
"Te, berätta om Frankrike", ber Lily.
"Frankrike", frustar Te. "Inget spännande där. Men visst, vad vill du veta?"
"Mer om din familj." Den här gången hör jag mig själv prata. Te vänder sig mot mig.
"Tja, jag bodde ju här i England halva mitt liv, sen ärvde vi en vingård i Frankrike och skulle göra 'renoveringsarbete'. Vi blev fast i Frankrike i fem år", börjar han. "Med vi menar jag min mamma, min pappa och min tre år äldre syster. Vad finns det mer att säga?"
"Utseende, personlighet?"
"Alla blonda, blåa ögon, lite som jag. Alla är alldeles för snälla mot främlingar, men galna mot familjen."
"Som du?", frustar jag.
"Det tar jag som en komplimang", ler Te. Jag ler tillbaka.
Madam Rose schasar ut oss ur biblioteket. Hon tycker tydligen att vi inte borde prata fritid i biblioteket.

Supermegaaszumjttesuperbästjättebästbra!!!!!!!!!

Du är helt bäst på att skriva!♥

AHMAJGASSSHH Lilla Maja-kompis skriv meeeeeeeeeeeeer

Boken är uppslagen på sida 224, varulvar.
Holy shit.

Det känns som det kmr en upplösning snart...
ÄLSKAR ALLT ♥
Vill ha mer är beroende 83