5 steps on how to make James Potter like you [SV]

ser att han är upptagen på den vägen. Då får han väl bli min pojkvän då!!

Men Alma, är du kille? Albus är ju gay!

just det... den lilla haken

Du kan ju vara... Hans BF? Best friend?

Han kanske är bi?

ja hoppas går ju!

Skriv mer nuuuuuuu!!!!!!!

Kan Albus vara intresserad av Scorpius? - eller försöker mina tankar vilseleda mig? Albus blev kanske arg för att Scorpius inte sa något om "affären"? IDK. NEED ANSWERSSsss ♥

WAH, MORE PLEASE!
Du ÄGER.

Ni är bäst! Gud, ni gör mig så lyckliga med era kommentarer ♥

---

December 1

Efter trolldryckskonsten - och efter att Albus knytnävsslag hade spritt sig i hela skolan - satte vi oss vid ett av stenborden i korridoren utanför klassrummet till vår nästa lektion, mugglarstudier.

“Jag fattar bara inte varför”, sade Albus plötsligt.

Jag såg upp från mitt “i-sista-minuten”-pluggande med ett frågande ansiktsuttryck. “Vadå?”

“Ja, alltså, varför Rose och Scorpius tyckte det var så viktigt att hålla deras förhållande hemligt för alla att de till och med ljög för oss om det, vi har ju inte velat något annat än att de ska bli tillsammans igen sedan de gjorde slut. Jag fattar det bara inte...” Albus panna var djupt rynkad, så som den brukade vara när han inte förstod något han verkligen ville förstå.

Jag hade inte ens tänkt på det, och nu när han sade det verkade det hela lite skruvat. Varför hade Rose envisats med att fortsätta träffa Lorcan? Varför hade hon inte bara gjort slut med honom och blivit tillsammans med Scorpius? Men innan jag hann svara Albus, dök en blond kille upp vid kortänden av vårt bord. När man talar om trollen.

“Kan jag slå mig ner utan att du riktar ännu ett slag mot ansikte?” sade Scorpius och nickade mot platsen bredvid Albus. Hans näsa var svullen och röd och stelnat blod syntes i ena näsborren. Jag kunde inte låta bli att tycka en aning synd om honom. Albus verkade hålla med mig på den punkten, för han såg rätt skamsen ut när han såg vad han ställt till med.

Han makade lite på sig till svar och Scorpius slank ner på platsen. “Sorry... för det där”, sade Albus med en grimas och en nick mot Scorpius näsa.

Scorpius bara viftade bort det med sin hand. “Nah, man, jag borde ha berättat för dig om Rose och mig.”

Albus flinade. “Ja, jo. Jag fick i alla fall ur mig det värsta när jag slog till dig. Måste erkänna att det kändes rätt så bra.”

Scorpius skrattade lite och klappade till Albus på ryggen. “Gör det inte till en vana bara.”

Albus skrattade också, och jag bestämde mig för att jag låtit dem ha sitt “moment” nu. Nu ville jag ha lite svar. “Exakt varför sade ni inget?” sade jag och lade armarna i kors över bröstet samtidigt som jag lutade mig tillbaka och stirrade med höjda ögonbryn på den blonda killen.

“Alltså ärligt talat så var det inte tänkt att det skulle bli en affär. En engångsgrej råkade liksom bli en tvågångersgrej och sen en tregångersgrej... Rose bryr sig om Lorcan och hon ville liksom inte såra honom”, Scorpius ryckte på axlarna.

“Och det var du okej med? Att hon var med en annan kille och träffade dig i smyg?” sade jag misstroget.

“Tja, det var ju bättre än alternativet, vilket var att hon ignorerade mig helt. Plus att jag vet att hennes hjärta tillhör mig oavsett vem hon officiellt är tillsammans med”, förklarade Scorpius och jag antog att det hela made sense, på ett sätt. Jag menar, jag kan väl lite förstå att det måste vara svårt att berätta för någon man bryr sig om att man begått ett misstag, men när det misstaget blev till flera misstag, som egentligen inte längre var misstag, gick det ju inte längre att ignorera... Och det var ju inte rätt mot Lorcan att Rose låtsades som att hon fortfarande älskade honom när hon i själva verket älskade Scorpius.

“Men vad hände med tjejen du dejtade? Hon från Slytherin?” sade Albus.

“Äh, det var bara en avledningsmanöver. Lorcan började bli misstänksam”, svarade Scorpius.

Jag höjde på ögonbrynen. “Så vänta, Rose tyckte alltså då att det var bättre att du låtsades dejta någon annan istället för att berätta sanningen för Lorcan?”

Scorpius ryckte på axlarna och jag skakade på huvudet. Att hon hade haft mage att döma mig för vad jag gjort... Jag vände bort huvudet, trött på det här samtalsämnet och allt som hade med Rose att göra. Plötsligt fick jag syn på Ryan och jag satte mig käpprakt upp. Han hade undvikt mig sedan gårdagen och jag behövde få pratat med honom. Men så fick jag syn på Emma som gick bredvid honom och sedan deras sammanlänkade händer. Av någon outgrundlig anledning högg det till i hjärtat och jag såg bort från de två.

“Så, eh, Scorpius, vad har du nu för lektion?” sade jag i ett försök att verka oberörd, men i själva verket slog mitt hjärta plågsamt i bröstet på mig.

Jag såg Scorpius mun röra på sig när han svarade, men jag lyssnade inte. Jag kunde inte släppa den sjunkande känslan jag känt av att se Ryan med någon annan. Hade jag blivit så van vid att han inte tyckte om någon annan än mig att jag liksom tagit det för givet? Och vad kände jag egentligen för honom? Uppenbarligen kände jag ju något för annars borde jag ju inte ha reagerat som jag gjorde på att se honom med någon annan... visst?

NÄSTA OMEDELBART!!!!!!!!


RYANNAH