PRS(Dragon Fantasy)

Nalel bet sig hårdare i läppen så blod trängde fram. Hon var inte bra på sådant här. "De liknar dig". Hon fick fram sin egna medaljong med en bild på hennes hrla familj, då hon varit liten. "Jag tog med mig den här som minne".

Meira nickade, men hon orkade inte le, hon var såhär ibland. Inte offentligt, men nu hade Nalel sett henne. "Den var fin." sa Meira och såg på hennes medaljong.

Nalel nickade och stoppade den innanför sin skjorta igen. "Ja...det är gammalt silver...". Om hon skulle dö i kriget, om bara, då ville hon begravas med den..Så viktig och minnesfull var den.
"Missade jag något då jag sov?". HOn ville byta ämne då hon inte var bekväm men Meiras sorgliga ansikte.

"Den där hobkillen ville veta ditt namn, jag sa att han skulle prata med dig själv. Tror han är intresserad av dig." sa Meira och såg på Nalel för att se reaktionen.

Nalel blinkade förvånat till. "Intresserad av mig?". En svag rodnad smög sig upp på hennes ansikte, det var ovanligt. Hon hade aldrig hört någon säga det förut...

"Ja? Skulle det vara så konstigt? Du är både söt och skicklig på det du gör." ler Meira åt henne, inte för att hon visste hur hobers ideal såg ut.

Nalel rodnade mer. "Men, jag har aldrig liksom...Hört något sådant, jag har aldrig varit intresserad så...". Hon visste inte hur hon skulle förklara. De flesta kvinnor i hennes by var gifta hemmafruar som var väldigt moderliga. Annars var det unga kvinnor som henne, men de flesta gick mest och blev snart hemma fruar de med.

Meira nickar och lägger sig ner bland filtarna, "Var glad du, det kommer nog gå bra. Det kommer ju inte precis bli barn och hem." sa Meira, faktum var att hon var lika oerfaren som Nalel.

"Gå bra? Vad skulle gå bra, han ville ju bara veta mitt namn" mumlade Nalel och la sig ner igen hon med. "Det hoppas jag verkligen...". Hon hade inte velat ha barn, inte på många år i alla flal.

"Han vill säkert mer än det, han var intresserad." sa Meira och gäspade lätt och sträckte på sig.