(PRS) Sofia-Potter & Ripadal!

" Ja, då funkar det " sa mannen
Sherry hoppade upp i luften och skrek
" JA!"

Yami var förvirrad och bad om ursäkt för sitt konstiga beteende innan gick ut genom dörren men ställde bara på bron och för första gången på 150 år kände han luft mot sitt ansikte.

Sherry log och hoppade upp i hans famn och kysste honom

Yami kunde flämtadetill då ho hoppade på honom och höll nästan på att börja gråta av lycka då han kände hennes läppar mot hans
Sist hade han ju inte känt något.

Sherry kysste honom, länge, hon var överlycklig!

Yami log mot hennes mun men var tvungen att bryta.
Han kände behov av luft som han inte känt på länge och bröt därför kyssen och hörde hästar gnägga längre bort och tittade sedan ner.
Plötsligt såg han hur en häst kom springades utan ryttare och Yami tvekade men sprang sedan dit och lyckades fånga in hästen och var överlycklig att hästen inte var rädd.
Han höll försiktigt hästen och strök den varsamt på halsen och sa lågt.
- Såja, det är okej, du behöver inte vara rädd

Sherry var imponerad.
Hon såg på Yami och sen på hästen.
Hon visste att han var lycklig

Yami hade tänkt ta med sig hästen till ryttaren men han kom inte ens en meter fören den manliga ryttare kom och sa.
- Tack så mycket herrn.

Yami sa av gammal vana.
- Kan du se mig?

Mannen skrattade och sa.
- Såklart, varför skulle jag inte göra det?

Yami kände sig pinsam, han hade varit ett spöke 150 år och plötsligt var man levande.
Allt blev för mycket, för mycket på en och samma sång.

Han lät ryttaren rida iväg och han kände tårar av lycka rinna nedför kinderna på honom.

Sherry gick fram till Yami och torkade hans ögon
" Andas djupt, denna luft är bäst!" sa Sherry där dom stod mitt på ängen

Yami tittade på henne och sjönk ner på marken och tänkte på Sherry och samtidigt på den vita ensamma hästen i den där hagen.