Viktigt Bortglömda[SV]

GJPEIHJIOHJJHPRUH09RUH09RUH09UR09HR!!! 8DDDDDD
Ja. Så känner jag när jag läser x)
DU SKRIVER BÄST I VÄRLDEN!!!!!!!!! GAAAAAAAAAAAAH♥333

Jag tycker det är jättebra att du liksom skriver (som nu när dem sms:ade eller nu vad det var) att du använder förtkortningar å lite stavfel å så, för man brukar ju inte skriva typ hela meningar (oftast) i sms å så. Man känner liksom igen sig cX
Hoppas du förstår vad jag menar ^^

Asså.
Även om du inte kommer skriva lika ofta så ska jag ALDRIG sluta läsa denna novell♥

I LOVE IT♥

Du beskriver så fint å GJG0IH0IH04 (tappade fattningen där för att det är så bra x) )
hiihiihihihih.
Jag vet inte vad det är för fel när jag läser din novell, vill bara hoppa upp och ner som en galen flodhäst å skrika!
Ja. Det är precis min känsla
Haha x)

MMMMMMMMMMMMMMMMMEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 8DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD


ANNARS. DÖR. JAG. 8O

Tack snälla Du är för snäll ♥
Tack så jättemycket! Det värmer verkligen ♥

Tack snälla! ♥

Okay Känn ingen press att du ska skriva värsta kommentaren. Du behöver inte skriva något alls, men det är alltid roligt ♥

Tack så mycket! ;D Jag vill aldrig sluta läsa på din! När kommer nästa kapitel? Har det kommit? Jag har varit lite inaktiv de senaste dagarna ♥
Tack för din awesomeness .___.

Tack! Blir så superdupermegaawesomeglad för din kommentar!
Tack så jättemycket för det fina berömmet ♥

Tack snälla C; Blir så glad för dina kommentarer ♥

Alltså omg. Jag dog när jag såg den här kommentaren! Den är ju helt galet lång!
Blev så himla varm i hjärtat innan jag ens börjat läsa det.
Sen när jag läste det dog jag en gång till. Why are you so kind to me?! Det är ett mysterium ;3
Och varför är jag så dålig på att uttrycka mig lååångt? Det går bara inte.
Gah, I wish I could. ♥

Nästa kapitel kommer inom de närmaste dagarna (I think.) ♥

GIHIHIH. CX
ASSÅ. MER. NU. D888
*DÖR*
JAG ÄLSKAR DIG AMAANDA♥33333
TACK.
TACK.
TAAAACK!!!!!!!!!!!
TAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACK.
FÖR DIN BÄSTIGA NOVELL (X

Å den är så himla bra!

Tack så jättemycket för alla comments ♥

Jag är så himla ledsen just nu. Det enda jag vill är att ge er ett kapitel.
Men det hinns aldrig med :C Först och främst rensar jag mitt rum totalt. Det mesta därinne ska bli helt completely nytt. Så det är bara att sortera, slänga, slänga och slänga.
Sedan var jag på Liseberg igår med en kompis. :3
Och idag? Idag när jag äntligen har tid att skriva klart kapitlet.
Ja, då blir jag sjuk. Vaknade liksom alldeles nyss med ett bultande huvud och början till en förkyldning.
Jag vet inte om ni står ut med mig just nu (det gör inte jag.)
Men jag lovar er! Det kommer så fort det går ;3
I det här tillståndet kan jag inte ens läsa (och det är hemskt!)
Så, jag ville bara uppdatera er lite om det. Förlåt så mycket hörni ;'( Jag ska gå och lägga mig igen tror jag ;(

Gör inget, ingen stress! Krya på dig bara!

Ja, hoppas du blir frisk snart

Du ska inte känna någon skuld för att du inte hinner skriva, du vet, livet kommer i mellan ibland
Jag kan vänta hur länge som helst på din bästa novell♥
Dessutom kan du ju inte rå för att du blir sjuk!
Krya på dig!♥

Tack snälla
Idag mår jag mycket bättre. Kollade igenom några kommentarer jag fått av er ♥ Och det boostade mig till att skriva klart kapitlet.
Jag skulle aldrig skrivit det här, om det inte vore för er. Tack så mycket för alla comments. De betyder verkligen allt för mitt usla självförtroende ska ni veta.

Här kommer kapitlet. Jag orkade inte titta igenom det efter fel idag, så om ni ser något. Säg gärna till.
Kram.

10 augusti 2021, morgon
Freya

”...och sen så gav alfen Ellie en låda med beskrivningar. Hon följde dom och dök upp här. Och det var då det här brevet föll in genom fönstret.” Isa avslutar den kompletta sammanfattningen. Under kort tid har hon lyckats återberätta allt de tillsammans varit med om. Från drömmen och mötet med Dumbledore till brevet (som Isa nu otåligt viftar med.)
”Så...” Säger Ellie svävande. Hon ignorerar Isas iver. ”Har någon upptäckt sina 'krafter' ännu?”
”Jag har”, svarar jag innan någon av de andra ens hinner reagera. ”Jag har kunnat se min döda hund enda sedan dagen då hon dog.”
Alla fyra tittar på mig i några evighetslånga ögonblick. Det känns som om tiden stannar. Jag flackar osäkert med blicken mellan dem tills Amy och Wera, tack och lov, nickar förstående. Ellie och Isa rör inte en min.
”Jag kan ju då se om någon ljuger”, säger Isa, och med det bryter hon förtrollningen.
”Jag är helt, completely, obegåvad.” Ellie gör en grimas som får Isas likgiltiga mask att smälta en aning.
”Jag också”, säger Wera lågt och tittar ner i golvet. Jag undrar om hon tänker på sin syster.
Plötsligt lägger jag märke till Amy. Hon sväljer nervöst och öppnar munnen. ”Jag kan... jag.” Hennes kinder får samma färg som en affärs besprutade tomater. ”Jag kan bli osynlig.”
”Va?” Isa tittar chockat på henne. ”Men shit. När hände detta?”
”Efter... efter att vi träffat proffessor Dumbledore i parken.”
Isa höjer imponerat på ögonbrynen då Amy demonstrerar en liten show för henne. Hon håller ut handen och låter den snabbt tona bort, sedan fylls tomrummet i igen. Jag är också imponerad.
”Kan vi öppna det där nu?” Frågar jag och sträcker mig efter brevet. Isa kramar det hårdare.
”Låt mig göra det”, säger hon.
Jag rycker på axlarna och ser på då hon lösgör det lilla kladdiga sigillet och drar ut innehållet. Det är ett nött pergament. Jag hinner få en hastig skymt av en grön snirklig text innan Isa börjar skumma igenom den. Hon håller händerna på ett sätt som gör det omöjligt för oss andra att se den tätskrivna sidan.
”Får vi också se?” Undrar jag. Jag sträcker nyfiket på halsen, men Isa vrider på arket utan att se upp.
”Hallå!” Hojtar jag. De andra tittar på, funderar inte alls på att hjälpa till.
Jag gör ännu ett halvhjärtat försök med att knycka lappen, men Isa fortsätter att läsa medan hon lätt flyttar sig undan. Jag förstår inte vad hon håller på med. Driver hon med mig? Jag gör ännu ett utfall.
Det får henne att vakna. Hon möter min blick och gör en grimas, som för att visa vilken idiot jag är. I mitt huvud ser jag en bild av hur hon ilsket spottar ur sig orden: Men vad fan är det för fel på dig?
Det är ganska ironiskt. För det är just det hon gör. Om jag inte varit så rasande skulle jag nog tyckt det varit väldigt roande.
”Det är inget fel på mig!” Skriker jag nu och reser mig häftigt upp från golvet. De där orden gör mer ont än vad jag vill erkänna.
”Bevisa det då!” Skriker Isa hårt.
De hemska ord jag tänkt yttra stockar sig i halsen. Det känns som om jag sakta kvävs. I hela mitt har jag varit osynlig, utstött. Någon som inte passar in. Jag trodde att de här personerna var annorlunda. Jag trodde att jag, efter alla dessa år, hade hittat något. En plats där jag hör hemma.
Jag har fel. De är inte mina vänner.
Jag springer bort från dem. Inte en enda gång ser jag mig om.

GWAHH VAD BRA. ♥