De utvalda

"Kungen vill komma åt dig göra dig svag och sårbar för att få dig att göra det han vill. Han vet att de man älskar och bryr sig om vill man inte ska råka illa ut." fortsatte hon för att han skulle fatta allvaret i det hela.
"Till sist finns det inga kvar......" säger hon men avslutar inte meningen utan låter den dö ut.

"Jag förstår" upprepade Ethan med sprucken röst. Han var tvungen att göra exakt som kungen ville....
"Jag antar ditt erbjudande" mumlade han sedan. Ifall han blev tvungen kunde han åtminstone försöka göra något rätt....

Hon nickar lätt, "Vi kan ta in på ett värdshus i en by som ligger på vägen, så ska jag hjälpa dig." ler hon lite och för en gångs skull skulle hon få göra det med någon hon gillar och frivilligt med.

Ethan nickade. Redan ikväll.....Han visste att någon sådant skulle ha hänt förr eller senare men det kändes ändå förvirrande och pinsamt, och väldigt väldigt tungt.

"Jag är ledsen." säger hon rider fram vid hans sida och lägger sin hand på hans. "Man ska göra det om man älskar varandra, men jag har aldrig gjort det och inte kommer du få det heller. Vi äger inte oss själva, bara att acceptera." säger hon och suckar.

"Vi hatar åtminstone inte varandra..." sa Ethan. Det skulle vara mycket värre om de inte var vänner, men på ett sätt var det också värre för att de var vänner just.
"Jag har svårt att acceptera saker.." mumlade han. Men han red vidare.

"Nej, vi gör inte det och ingen av oss vill göra den andre illa." ler hon lite och suckar lätt.
"Märker det, men du är inte uppvuxen med det." säger hon och ser på honom och släpper hans hand.

"Det hjälper" sa Ethan och han log lite svagt också. Han nickade sedan, han var inte van och uppvuxen med det. Han hade knappt tittat åt kvinnor ens...inte fören de senaste månaderna i alla fall.
Han koncentrerade sig på att rida nu och ökade farten.

"Javisst." flinade Eletha och satte sedan av och snart står solen mitt på himmelen, "Vi borde vattna hästarna och äta något." sa hon och såg sig om efter ett bra ställe att slå läger på för stunden.

"Jo det är nog bra" sa Ethan och han höll in sin häst och såg sig också omkring. "Under det där trädet blir det nog bra...". Han hoppade av och ledde hästen dit.