Sjunde året på Hogwarts

(Precis, och skriv lite längre än bara en mening )

"Varför inte? Du är svår att fatta bara." flinar han tillbaka och Solara skrattar.
"Inte egentligen, bara att ingen har försökt, så lycka till." flinar hon och ser Draco komma mot dem, en mycket orolig Draco.
"Hon är inte tillbaka än?" säger Blaise och Draco skakar på huvudet.
"Kom." säger han och drar i Blaise som tar tag Solara i handen utan att hon får chans att dra sig därifrån.

"Ja det är ju bra" sa Severus och log svagt. "Är de andra inte oroad för dig?"
"Det är de säkert, men just nu behöver jag lite lugn och ro. Draco försöker få mig att berätta men jag vill inte berätta" sa hon och Severus strök henne över håret.
"Vad sägs om att sova lite?" sa Severus och hon nickade. Cara reste sig upp och gick in Severus sovrum och han log.
"Jag skall jobba, men sov tills du känner dig bättre" sa han och hon nickade. Cara kröp ner i sängen och slöt ögonen.

(Jag ska... försöka haha xD)

(Möt Solara, Blaise och Draco typ ^^ hon känner ju killarna och bör ha sett Solara ;P)

"Nej, Draco." sa Solara skarpt och drog undan sin arm.
"Hon behöver vara ensam och vi plugga, kom igen nu." sa hon nästan beordrande och gick med dem till biblioteket och satte sig runt ett bord. Båda killarna såg nästan mördande på henne, men hon bara gav dem en blick att hålla tyst. Hålla tyst för nu skulle hon plugga och göra sin Astronomiläxa.

Nicoline går ner i biblioteket för att läsa innan sin lektion.
"Åh... hej", mumlade hon när hon såg Blaise, Draco och den där Solara från Ravenclaw, tjejen som alltid kunde alla svara, där hon brukade sitta och läsa. Hon följde böckernas ryggar medan hon läste namnen på dem.

"Kan du läsa tystare?" fräser Solara till tjejen bakom henne utan att vända sig om.
Hon var halvt stressad över läxan, hade ont i huvudet, troligen för att hon inte ätit vare sig frukost, lunch eller middag.
"Solara." sa Blaise bara men Solara ignorerade honom, ignorerade dem alla, humöret var på upphällningen.

Cara vaknade en stund senare av att Severus pratade med någon, en röst som hon snart kände igen som sin fars. Hon suckade och vände sig om för att stirra in i väggen. Hon hade verkligen ingen lust att prata med sin far nu. Hon hörde dörren öppnas.
"Cara?" sa hennes far och steg in i rummet och satte sig ner på sängkanten. "Jag vet att du är vaken"
"Jag vet att du vet" sa hon och slöt sina tankar, hon ville inte att han skulle läsa dem.
"Severus berättade vad Yaxley hade sagt, hur länge har det pågått?" frågade han och hon ryckte på axlarna.
"Ett snart två år" sa hon bara och studerade väggen väldigt noga.

Nicoline vände sig häftigt om.
"Och det ska komma från besserwissern", sa hon spydigt och tog ut en bok på måfå från bokhyllan. "Vet du vad? Jag tror att jag sätter mig här och läser", sa hon och log soligt medan hon satte sig mitt emot Solara och började läsa högt.

"Jag är ingen besserwisser, och jag läser tyst." sa Solara med lugn ansträngd röst, än var hon inte uppretad.
Men då hon läser högt väser Solara hotfullt fram,
"Vet du om att detta är ett bibliotek? Eller är du för trög för att fatta det?" morrade hon nästan fram och rycker boken ur hennes händer.

"Cara" sa hennes far nästan sårat, som om han gjort något fel.
"Det har inte med dig att göra" sa hon lågt och han vände henne emot sig och drog in henne i en omfamning.
"Vad är det?" frågade han och Cara tittade ner på sina händer.
"Det har med min barndom att göra, innan jag flyttade till dig" sa hon lågt och han strök henne över håret.
"Har du burit på det så länge?" frågade han och hon nickade. Hon visste att hennes far tänkte på hur hon sett ut när han funnit henne. Hon hade varit mager, blåslagen, hon hade sett ut att vara mer död än levande.