Års mellan Evans och Cullen

Jag fattade. "MAMMA!!!!" Skrek jag så högt jag kunde. Jag tog med Nessie och sprang mot henne. Det skulle bli lättare för henne med skölden om vi var nära.

Jag sköt iväg blixtrar, till Aro, Caius och Marcus. Alla flämtade men de föll inte till marken som Alec hade gjort.

Jag skickade mot Caius och Marcus. Jag var helt ursinnig nu. Jag kollade på Jane som hade kommit tillbaka. På en sekund låg hon på marken igen. "STICK!!! JAG SA ATT JAG INTE VILLE!!!" Skrek jag ut.

"ANFALL!!" Skrek Aro och jag sprang till Harry. Jag hade lovat mamma att sticka iväg när kriget bröt ut. Plötsligt stannade jag. Jag blundade hårt och gjorde något jag aldrig gjort förut. Jag kände hur stötarna flög ur mig, som om de vore vattenstrålar, jag hörde alla skrika. Men de skadade alla förutom min familj och mina vänner.

Mamma hade bett mig sticka . Jag brydde mig inte. Några sprang mot mig. Jag smärtade dom så dom föll till marken. Seth kom och dödade dom. Alla låg ner.

Jag såg ner. Alla låg ner. Vi måste ha segrat. Jag log.

Jag såg alla fira. Men inte jag. Dom kunde inte vara döda. Hälften var hela. Dom är bara medvetslösa. "Dom lever fortfarande!" Skrek jag.

Jag skickade de alla en extra ordentlig stöt.
"Carislie, tänd eld på dem nu" sa jag och alla gick runt och tände eld.

Jag gick till Caius. "Kate! Tanya!" Ropade jag. Dom kom sprinagnde mot mig. "Vvill ni ha äran?" Frågade jag och räckte dom en fackla. "Det vore en ära" Sa Kate. Vi skrattade lite. Sen gick jag mot Aro. Jag släpade Jane mot honom. Dom skulle jag döda. Jag kastade facklan på dom.

Jag tog Marcus och Alec. Jag kastade en fackla på dem. Efter ett tag brann alla.