Vampire lady (privat)

"Inte ens lila jag?" Williham såg på henne. "Kom igen vi menar inte att äga. Vi älskar er." Han kysste henne. "vad ska din häst heta ?"

"Säg inte äga då om ni inte menar det." muttrar Adriana surt och ser Karl försvinna efter Kendra. Hon vänder sig åter mot Williham och ler lite, "Vet inte beror på hur den ser ut." ler hon mjukt trots att hon fortfarande ver arg på honom.

Han tog tag i henne och började dans ai skogen och log. "Jag tänkte mig en krämfärgat." Han log.

Hon hade stannat upp och såg på Karl. "Sluta följa efter mig. Jag vill inte vara med dig!"

"Jag tänkte mig en i svart." muttrar hon bara och drar ur sig hans dans, hon gillade det inte hon kände sig allt för klumpig. Hästens färg spela mindre roll, det var mer hästen i sig dess själ, hon kunde inte förklara.

Han stannar upp och ser genuint ledsen och sårad ut, "Vill du inte? varför?" sa han med sårad röst.

"För att du.." Hon föl ner på knä och hon såg på honom. "du kände mina föräldrar." Hon såg ner.
"Innan du dödade dem."

Han log. "Du ler" Han lyffte upp henne. "och i morgon kommer vi fram till hamnen."

"Släpp mig." fräser hon, kunde han inte låta henne vara sur när hon var det? Men hon ger tillsist upp hon orkar inte tjafsa.

Han stelnar till och ser på henne, "Det är inte sant, det får du aldrig tro." säger han chokat.

"Du ljuger. Du dödade dem så du kunde komma åt mig" Hon såg bort och lade armarna om sig.

Han satte ner henne försiktigt och gick tillbaka till vagnen och suckade.
"Du kan klara dig själv då"

"Vill du veta varför? De bar på pestsjukan båda två, jag räddade dig." sa han uppriktigt och såg på henne.

"Tack" sa hon, men följde in i vagnen efter honom, men hon gillade då hon fick gå själv.

"Nej" Hon skakde på huvudet.
"Sluta säga att du räddade mig. Du kidnappade mig. De var inte sjuka. De var läkare!" Hon såg på honom.

"Gå din väg om det du känner för. " Williham hade misst sitt leende och såg lite buttert på henne.

"De var läkare, på sjukbesök och blev smittade, inse att de bar på smittan." sa han och såg stint på henne ty det var sanning i det han sa men hon insåg det inte.

"Det har jag inte sagt, vill bara kunna råda över mig själv." sa Adriana och såg på honom.