Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Han öppnade ögonen och såg Alice. Han kände den energi-givande smaken av blod. Han andades lugnare och reste huvudet lite.

Hon såg på honom och log och smekte hans huvud.
"Seså hur mår du?" Hon såg såret läka och hon såg upp och reste sig och hämtade en kudde och lade den under Johannes.
"Ligg ner en stund. Johannes gör som jag säger du måste vila dig lite."

Johannes låg på golvet. Han hade lite svårt för att andas och han blundade. Han sa.
Nej, nej det är... Det är... Det är lungt. Låt... Låt mig bara... *Hostar* gå till... Till mitt rum."
Han försökte resa sig men när han gick ett steg föll han ner på knä.

Hon såg på honom.
"Mitt är närmare." Hon lade armen om hans midja.
"Låna det och vila upp dig. okej?" Hon såg allvarligt på honom.
"Inga fler dödsjakter."

Han reste sig lite. Stöde sig lite på hennes arm. Han sa.
"Tackar och ja, min mor begick självmord så hanna kan jag inte hämnas."
Han log lite men när han vände huvudet åt andra hållet fick han ett skadat ansikts utryck.

Hon såg på honom.
"Inga sånna skämt tack." Hon öppnade dörren till sitt rum och hälpte honom ner i sängen och såg på honom.
"Vila nu tills du känner dig bättre. Kom inte upp om du inte känner dig frisk"

Han låg där och tänkte. Han kände sig på ett anorlunda sätt. När han kom på vad det var sa.
"Det här är fel. Jag är din betjänt."

Alice fnös och lade honom i sängen.
"Struntar jag i. Du ska vila." Hon satte sig på sängkanten.
"Jag bestämmer och du ska få tillbaka krafterna om jag måste droga dig till köpet."

Han låg där på sängen. Han hade ont men det var fel. Han vorde hjälpa henne. Han gjorde dock som han blev tillsagd och låg kvar. Han frågade.
"Vad ska du göra nu då?"

"Min plikt som prinsessa. Nej lig kvar." Hon höll honom nere och såg på honom.
"Varför ville du döda den där vargen?" Hon såg på honom.
"Du kunde be mig om hjälp."