Hoggy-Hoggy-Privatroll mellan kompisarna IRL, MAtteSweet och Majis! :D

Mamma och jag åkte upp i Eiffeltornet och tog många bilder. Det var så vackert där uppe och jag kände att jag va fri från alla problem under den stunden. Men då vi gick till hissen så fick jag ont i magen och jag blev påmind om att jag hade ett barn inuti magen och att magen faktiskt va så stor som ändå fick folk att reagera då jag såg så ung ut och att jag inte såg ut som att jag fått en mage på grund av mat.
Men mamma och jag shoppade lite. Jag köpte ett par större byxor för billigt pris men som va snygga och mamma köpte en stickad tröja. Efter det gick vi och åt någon fransk speciell oxfilé, efter det orkade jag inte göra så mycket mer. Vi gick till rummet och jag slängde mig på sängen direkt. Mamma kände att det va för tidigt och att hon ville vara ute mer, så hon gick ut och jag blev kvar på rummet.
Jag tog fram en lärobok och började läsa. Om man räknar bort Patch så saknade jag faktiskt skolan... Speciellt nu då Cedric och jag börjat få kontakt igen, men jag kan inte umgås med honom...
Plötsligt knackade det på fönstret. Det va Cedrics uggla på tal om honom.
Jag öppnade fönstret och tog emot brevet som var vackert handskrivet. Det var ett väldigt långt brev. Han skrev och berättade att han saknade mig och saknade tiden vi hade ihop i somras då vi var ihop. Han skreven hel sida med små bokstäver om sommaren ihop. Jag fick tårar i ögonen. Jag saknade verkligen honom. Han var så fin. En fin människa vars både yttre och inre är positivt.
Jag skrev ett långt svar till honom och frågade även på slutet hur det är gällande Mrs. Norris. Jag skickade iväg ugglan och började förstå att jag verkligen gillade Cedric. Hur kunde jag ens gillat Patch lite????

När Damon hade gått så tänkte jag vart Betty hade tagit vägen. Nu när jag äntligen var fri så var hon inte kvar i England. Hur skulle jag nu kunna få min hämnd. Om det var någon som måste veta så är det Bettys bästa kompis. Men hur skulle jag kunna få tag i henne..?!
I dagar gick jag och tänkte hur jag skulle kunna få ut det ur hennes kompis( som jag inte kom på namnet till).
Det skulle vara för riskabelt för mig att kontakta henne utan jag måste ta till med Damon.

(Damon)

Det hade gått ett par dagar sen jag hade varit hos Patch, även på tanken med omständigheterna så kunde jag inte gå ifrån skolan hela tiden och gå till Patc, folk skulle få veta eller så skulle Stefan berätta det för Dumbledore och då skulle både jag och Patch åka fast.
En kväll så satt jag och läste i en lärobok om trolldryckskonst. Allt var bra till jag hörde en kille som går i tvåan börja prata om nån tjej som heter Hermione Granger och om pojken som tror att han äger världen som heter Harry Potter- pojken som överlevde. Jag slutade läsa men lossades att jag gjorde det. I stället så satt jag och tjuvlyssande på vad pojken i tvåan sa.
Men plötsligt så reste hans kompisar sig och sprang iväg helt random och sedan kom dom tillbaka. Jag skulle precis börja läsa igen när de plösligt nämnde Patch namn.
-Har ni hört om Patch Salvatore som rymde från Azkaban för ett par veckor sedan.?! sa Draco
Hans kompisar skakade på huvudet.
-Enligt vad ryktet som går på skolan så våldtog han en tjej från Hufflepuff och är ute efter henne igen. Medans hans kompisar inte är vän med honom.
Jag satt och lyssnade och blev väldigt irriterad.
-Hade jag varit Patch kompis så jade jag inte förått honom, jag hade hjälpt dom till högsta pris, Patch är världens tuffaste kille och jag hoppas att han hittar den där smutsskallen och dödar henne. Smutsskallar bör inte få finnas.
Sedan gick de iväg.
"Det låter som han nästan avgudar Patch" tänkte jag och flinade.

Nån dag efter så åkte mamma och jag till slottet Versailles som låg lite utanför Paris. Det var extremt vackert. Vacker trädgård och vackra salar inuti. En utav salarna kallades för spegelsalen vars väggar var prydda med stora speglar. Jag började då tänka på Julia. Trots att hon och jag var olika, till exempel att hon älskade speglar för då kunde hon sminka sig, medan jag tvärtom, så var hon ändå en av mina bästa vänner. Hur var det med henne nu när jag va borta? Jag hade ingen brevkontakt med henne, så jag visste inget...
"Vännen... Vem är det du skriver ugglor till?" frågade mamma plötsligt.
"Vänta... va?" frågade jag.
"Du ha skickat brev de senaste dagarna och fått brev... Det är väl inte med Patch?"
"Vad tror du!? Såklar inte!!!" skrek jag på mamma.
Folk osm gick förbi gav oss blickar, men fortsatte sedan att titta på allt vackert istället.
"Jag tänkte bara kolla... Jag vet inte så mycket om er relation, ni kanske hade skrivit förr och jag vet inte... Jag är glad att du inte skriver med honom, han är farlig!"
"Jag vet det mamma... Jag hatar honom..."
"Bra!" sa mamma. "Men vem skriver du till? Julia?"
"Nej..." sa jag och började bli obekväm.
"Men berätta för mig, jag tycker att jag borde få veta med tanke på omständigheterna..."
"En av mina nära vänner!"
"Julia?"
"Öh..."
"Är det inte Julia? Vem är det då?"
"Cedric..."
"Cedric? Vänta... Var inte det den där söta killen som kom på besök en gång under sommaren?" frågade mamma och såg väldigt förvirrad ut.
"Ja..." sa jag och rodnade.
"Vänta lite..." sa mamma och tog mig undan så vi inte stod så centralt. "Du har väl inte ljugit för mig? Det är inte så att Cedric är pappan till ditt barn men du skyller på Patch? För att du är arg på honm av något? Det är hemskt att anklaga någon och.."
"Mamma! Snälla!!! Jag skulle ALDRIG ljuga om något sånt här!" sa jag med tårarna i ögonvrån.
"Oh, vännen, förlåt.." sa mamma och kramade om mig. "Nej, såklart du inte skulle... Jag bara tänkte... Du vet... Ni hade ett förhållande och i er ålder så, ja... Blommor och bin..."
"Jag fattar mamma... Men nej... Vi gjorde slut vid slutet av sommaren och först nu ha vi börjat ta upp kontakten igen..."
"Okej... Men han kan du lita på?"
"Ja..." sa jag. "Han är en av de jag litar allra mest på, så va inte orolig mamma!"
Mamma log. "Okej... Jag ska nog inte oroa mig för mycket... Men kom så fortsätter vi kolla!"

Det gick dagar utan att Damon kom på besök. Men var var ju pga omständigheterna. I grottan jag höll mig i så var det väldigt tråkigt för det fanns inget att göra och vara på flykt var verkligen inget roligt. Jag saknade faktiskt tiden på Hogwarts när allt var frid och fröjd och inget var ivägen. Men sen kom Betty till Hogwarts och kom in i mitt kärleksliv. Jag som hade tidigare inte velat ha någon efter min förra tjej för många år sedan. Men tack vare Betty så sitter jag i där jag gör nu och kommer inte härifrån. Det ända jag kan göra nu är att vara på flykt och försöka få min hämnd på Betty eller att gå tillbaka till Azkaban, Men jag är hellre på flykt där jag kan få mat än att sitta och bli uttorkad av blod.
Dagarna gick och jag hörde inget från Damon men sedan efter en vecka kom han till mig med mer mat.
-Vart har du hållt hus? frågade jag medans vi satt i grottan.
-Ja, det är svårare att ta sig ut nu när folk håller på att bli förstenade och när folk börjar undra vart jag tar vägen hela tiden.sa Damon
Vi blev tysta ett tag men sedan sa jag till Damon:
-Damon... jag måste be dig om en sak...
-Vaddå?
-Jag.... måste få veta vart Betty håller hus.. men jag kan inte få veta på det tack vare omständigheterna... Så jag måste få din hjälp.. Jag vet att Julia, du vet Bettys kompis, gillar dig... skulle du kunna få ut ur henne vart Betty är.. Hon om någon måste veta vart hon är. Försök och få ut henne det. sa jag
-Ja, det ska jag försöka med, men nu måste jag gå... sa Damon
-Tack Damon sa jag och han gick.