prs eragon

i andra lägger oss också för att sova. När de andra sover så viskar jag en ed på det gamla språket att sluta bete mig som jag gjorde. Sedan somnar jag också.

Jag vaknar först av alla.

Jag drömmer en konstig dröm. Anya som står över mig och målar med en pensel på mitt ansikte. Sedan drömmer jag om den döda alven som ville döda henne, men nu är det plötsligt jag som ligger där och ska dö, och Murtagh och Eragon slåss för att döda varandra. Mellan de står Faor och tar emot alla svärdshugg från våra lärare. När de slutligen hugger huvudet av honom vaknar jag med ett kort skrik och inser sedan att Faor ligger oskadd bredvid mig.

"Mardröm?"

"Ja."
Jag tittar på henne.
"Rörde du mig medan jag sov eller iaktog du mig?
Jag vill gärna få reda på varför jag drömde att hon satt och målade på mig. Kanske märkte jag något i mitt undermedvetna och byggde in det i drömmen. Eller så är det bara mina förvirrade känslor.

"Nej"

"Märkligt"
Jag känner att jag rodnar medans jag pratar med henne så jag tittar bort.

Sauron säger:
"Jag tror att han är kär i dig!!"

Jag sträcker på mig och går ut ur den här delen av grottan mot utgången. Det är för pinsamt att sitta här inne när bara vi två är vakna.

"Jag vet, Sauron!"